Just nu har vi det lite tufft. M och lillebror "maskar" på kvällen för att få vara uppe så länge som möjligt. Allting tar jäääättelång tid, dator kan inte stängas av och det är många saker som ska fixas innan de kan lägga sig. Ok, nattningsrutiner kan man ju få ha, men man behöver inte borsta håret i en halvtimme eller fjanta med gosedjurskatter klockan 22..... Eller gå på toa och kissa 6-7 gånger. Maken och jag håller emot stenhårt just nu, men det hjälper liksom inte. M och lillebror börjar bli stora och envisa. Och de lär sig inte av sina misstag och förstår inte hur allt hänger ihop fastän jag har förklarat det massor av gånger. De lever båda mest i nuet. Och i nuet så vill man ju ha roligt.
Givetvis leder detta till att de är trötta på morgonen när jag väcker dem. M blir som en sengångare och kommer upp alldeles för sent innan taxin kommer. Och lillebror kommer ofta för sent till skolan. Vi kämpar på.
I morse så testade jag att ge blodkorv istället för den vanliga hamburgaren med bröd till lillebror. Min tanke var att blodkorv är mer lättätet och borde gå snabbare att få i sig. Jag hade dessutom tagit sladden till hans dator eftersom han "tjuvspelar" när han säger att han tittar på film på morgonen. Just nu är han så ljudkänslig att han äter frukost på sitt rum. Jag hade också tagit hans mobil eftersom han inte kunde sluta spela schack på den igår och kom för sent p g a det. Så i morse så sa jag att han fick läsa en bok istället. Då kunde han inte lägga ifrån sig boken. Övergångar är svåra och timstocken ser han inte. På 40 minuter åt han 3 bitar blodkorv. När han var färdig att gå så hade halva gymnastiklektionen gått. Plutten råkade pipa till och då blev det för mycket för lillebror som inte gillar plutten och inte klarar hans bebisljud.
Lillebror bröt ihop. Jag fick ge hungriga plutten till yrvakne maken och gå ut med lillebror och hjälpa honom på med kläderna där. Han var jätteledsen och kände sig misslyckad för att han missade lektionen.
Alltså ibland så fattar jag inte hur han fungerar. Jag hade ju sagt åt honom i 40 minuter att lektionen börjat osv så han visste om det. Men helt plötsligt så slog det honom att han var sen med full kraft. Han ville att jag skulle följa med till gympan och när vi kom fram så ville han inte visa kamraterna att han var ledsen. Han ville ha en kram som tröst men när jag kramade honom så stötte han bort mig. Han var riktigt förvirrad. Resursen kom till oss och lillebror kastade sig på marken och skrek så nog alla klasskamrater såg det. Det var riktigt synd om honom. Vi gick tillbaka till skolan och han fick äta bananen och mackan som jag turligt nog hade fått ner i väskan. Och han gick in på sin egna toa och lugnade sig. Vi kom på att han ska testa att äta frukost i trädgården imorgon. Utan något med sig. Jag fick springa hem till maken och plutten för att amma. Tur vi bor nära skolan!
Ikväll så ritade jag upp det här med tiden. Att han först valde att ha kul och att det därefter blev väldigt ledsamt och att jag rekommenderade att det var lite mindre kul först vid frukosten och sen roligt på gympan.
Så slog det mig helt plötsligt hur jag ska resonera med honom. Han har ju stark logik och gillar ju allting som har med datorer att göra: Vi ska leta buggar i hans liv!
Jag sa: "Jag älskar dig och du är en fantastiskt människa. Jag tycker att du förtjänar att ha det så bra som möjligt i ditt liv. Tycker inte du också det?"
Jodå, det höll han med om.
"Vad tycker du om att vi försöker hitta lite buggar i ditt liv och försöker lösa dem? Så blir ditt liv bättre. Hur många orkar vi? 10? 20? 30?"
Det ville han absolut. Vi kom upp med tre:
1) Han stänger inte av datorn i tid (lillebrors förslag)
2) Han drack sig mätt ikväll så han blev hungrig igen när han skulle somna. (Mitt förslag.)
3) Han tycker själv att han hade lättare att somna när han fick lite melatonin . (Fast jag och maken ser ingen skillnad - han somnar lika sent med.)
Början på collaborate problem solving med andra ord.... Och han lyssnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar