En lyckad morgon

I morse kan han upp i tid, tog sin hamburgare och sitt citronvatten för att gå ut och äta i hammocken. Sen blev det att han la sig i studsmattan istället (där det var sol) men det spelar ju ingen roll. Ser rätt härligt ut va?!

Jag gick ut med timstocken så han kunde se hur många minuter det var kvar tills det ringde in (men jag tror inte han tittade på den faktiskt). Kanske han kommer på att den är en hjälp imorgon?

Han låg där och kopplade av och tuggade i sig maten, utan att klaga en enda gång på att hans liv är tråkigt. Från skolgården hördes barnens lek men den verkade inte störa honom. Inte som ljuden från syskonen: Lillebrors skrikande eller lillasysters snörvlande (hon är allergisk). Att han har dåligt humör, smäller igen dörrar, skriker på mig att ta undan lillebror och lillasyster att gå undan beror på detta. Det är helt enkelt en copingstrategi för att bli av med (o-)ljuden. Vilket egentligen är bra även om det ser ut som dåligt beteende. Han tar ansvar för sina behov och försöker lösa sina problem. Och han kommunicerar ju också om det, även om det är genom att skrika och smälla med dörrar. Och att sitta och spela eller titta på film är ju också ett sätt att skärma av omgivningen. Får man input från spelen så stänger det ute input från familjen.

Och eftersom han verkar extra ljudkänslig på morgonen så försöker jag tala lågt och spara på orden. Använda teckenspråk när det går, som idag fick han några "tummen upp". Det händer att jag använder lappar också. Skriver saker som: "Kom nu! Det ringer in.". När jag har tålamod och kommer på det. När han är mottaglig så funkar det bättre än att prata. Orden på papper är inte bara tysta. De finns kvar också så de är svårare att glömma.

Det där med att fixa buggar var verkligen något bra att säga av flera anledningar. Det skuldbelägger inte och vi har nu bildat team mot buggarna. De rackars insekterna som kryper omkring och ställer till oreda i hans liv.... Mot oss två tillsammans så har de ingen chans. För vi är smartare och envisare. CPS, Collaborate Problem Solving, - here we come!

Och det är ett bra sätt att kommunicera på när det händer farliga saker. När han skulle börja hoppa studsmatta med mat i munnen så hejdade jag honom med: "Det där är en bugg man måste stoppa innan den händer. För om du sätter mat i halsen så dör du ju och vi får inte fler chanser." Han avbröt sig mitt i en rörelse.

På slutet hade han en stor klump mat i munnen. "Jag känner mig mätt." sa han. Jag sa åt honom att gå in och spotta ut maten i papperskorgen. Det gäller att inte försöka uppfostra i det läget för då har man garanterat en konflikt. Maten växer i munnen på honom. Han kan nog inte hjälpa det. Maken är likadan. Till slut så lär nog sig lillebror att inte ta fler tuggor när den känslan börjar komma. Maken har ju lärt sig. Det handlar nog bara om att lillebror ska lära sig lyssna på kroppens signaler och det är ju svårt på morgonen eftersom han nog känner sig lite stressad eftersom skolan väntar. Det kommer. Så länge får man ha tålamod och låta honom spotta ut och vara glad för att det bara händer hemma, inte i skolan.

Han kom nog bara några enstaka minuter för sent idag till träslöjden som han älskar. En lyckad morgon med andra ord. Han fick mycket beröm när han lugnt gick iväg till träslöjden.