"Mamma jag har en viktig sak att säga till dig. Ibland när jag slår mig, så hjälper du brorsorna istället för att trösta mig."
Det sa lillasyster till mig ikväll. Och tyvärr så vet jag att hon har rätt. Så är det ibland när man är lillasyster till två brorsor med autism. Ibland får jag för mig att hon hittar på att hon slagit sig för att testa mig och för att få uppmärksamhet. Det är inte alltid som jag kan prioritera henne. Lillebror mår mycket bättre sen vi la om kosten på honom, men han har fortfarande ett himla humör och det är ibland inte så lätt att reda ut. M fastnar i sitt viftande och kommer inte framåt med något om jag inte är där och pushar på och påminner honom att "ta en tugga till". Och lillasyster kan ju göra det mesta själv. Det är svårt för henne att förstå fastän jag har förklarat det flera gånger för henne. Hon är ju minst (5,5 år) och borde vara den som får mest hjälp. I vår familj är det tvärt om. Det är det största barnet som behöver mest hjälp.
Förutom detta så blir lillasyster påverkad av lillebrors humör. Han har bitit henne när han blivit arg under ca 4 år. Vi har fått vara med barnen all vaken tid eller i alla fall inom räckhåll. Det blir hårda bett när en 6-åring biter..... Nu har han äntligen slutat med det sen ett år tillbaka (han är 7 år nu) och kan hejda sig. Äntligen!
M gör inte en fluga förnär och ger sig aldrig på någon. Och han kan faktiskt leka med lillasyster. Det är knappt 5 år mellan dem och M har en del lekande att ta ikapp eftersom han var sen i starten när han var liten, så de leker med gosedjurskatter. Ofta så vill lillebror att M ska spela datorspel med honom istället, så han kommer och försöker dra M ur leken med lillasyster. Det har M svårt att hantera och oftast börjar han skrika så vi vuxna får gå in och bryta lillebrors beteende och ge lillebror en alternativ aktivitet eller hjälpa barnen komma överens om när M kan spela med lillebror. Inte alltid helt lätt!
Lillebror vill just nu helst spela spel. Datorspel eller brädspel, spelar inte så stor roll. Favoriter just nu är Schack och Monopol. Han är väldigt bestämd med Monopol och det är inte alltid lätt för lillasyster som helst av allt i världen vill pyssla med mig. Ofta sitter och och spelar spel OCH målar i en målarbok samtidigt.
M har också ett stort behov av ensamtid och lugn och ro. Det är inte alltid lätt för hans småsyskon som avgudar honom. Det blir lätt att de skriker och då blir det ännu jobbigare för M som är känslig för höga ljud. Och då drar han sig undan mer.
Man kan lätt säga att det finns en viss dynamik i vår familj.... Alla barnen är ju faktiskt syskon till NPF-barn och två av dem har NPF själva.
Snubblade in här och kände direkt att i det här hittar jag "samhörighet"....(om jag kan säga så). 5te inlägget, ovan, första gången jag hittat just det vi har hemma. Storebror, 9, har svår adhd, Asperger och hög fungerande autism. Lillasyster, 7, som så ofta fått backa för detta sa trummpet förra veckan: jag önskar att jag hade en storebror som inte behövde äta medicin.
SvaraRadera(Mållös, blinkade jag tillbaks tårarna och svarade efter en stund att typ vi kan pyssla)
Blir så trött och ledsen på allt ibland, att inte veta exakt hur jag ska förklara....hur storebror är och fungerar utan att hon ska "komma i kläm"