Sommartorpet

"Mamma, MAMMA! KOM!"

Jag hade satt ner rumpan på trädäcket ungefär en minut och läst några rader i min hustidning i den fina kvällssolen. Alltid är det något. Någon som hittat en spindel, behöver hjälp med torkning, vill spela ett spel, prata om något som oroar, vill ha hjälp att leta upp något osv. Eller så är det vilt slagsmål eller bråk om en padda. Alltid är det något.

Jag förklarade för familjen att nu behövde jag en paus på några minuter och att ingen pratade med mig. Jag sa en halvsur kommentar till maken om att jag också ville ha ett garage att gå undan till. Jag tog min hustidning och la mig på soffan och läste.

Jag läste om människor som hittat drömtorpet och flytt staden ut till lugnet på landet. Tänk vad skönt att få ha det riktigt lugnt och riktig tråkigt. Att bara sitta där och se dagen glida förbi. Att ha tid att renovera, inreda och sitta och sy fluffiga kuddar. Att INTE ha familjemedlemmar som skriker eller ett fullt hem med prylar och smuts som skriker "kom och städa HÄR".  Det är rätt många bekvämligheter jag hade kunnat tänka mig att leva utan, i alla fall några dagar, för att få njuta av den stillheten. Utedass - piece of cake bara jag får lite lugn och ro. Så ska jag (och maken) ha det när barnen flyttat ut och vi är pensionärer. Riktigt lugnt och tråkigt. (Fast jag tror inte han håller med.)

Två 60+:are hade byggt till sin sommarstuga så att deras barn kunde komma och bo där med sina familjer. Ett av barnen var kock så det blev mycket grillat. Tänk att glida med där i den familjen..... Få bo i en sommarstuga vid havet som någon annan inrett, ha barnvakt ibland OCH få maten lagad....

Tja, vad är väl en bal på slottet?! Det är ju faktiskt inte ens synd om mig. Jag har det nog som förväntat när man sätter tre barn till världen i rask takt. Barnen mår bättre och bättre och blir äldre. Och vi ska faktiskt åka till släktens stuga i år (dock utan kock och annan service). Några dagar klarar vi nog fastän den trygga basen (hemmet) inte finns. Med ordentlig planering ska det nog gå vägen. Vi utökar sakta med säkert sfären (ja eller cirkeln) vi vågar röra oss i. Vi har gjort två utflykter i sommar redan utan att ta ut oss helt, fastän vi jobbat båda två.

Men jag tillåter mig ändå att drömma lite. Att drömma mig bort till ett lugnare och enklare liv. Jag tror jag behöver dessa mikropauser för att orka. Och tänker positivt om framtiden, att snart ska jag också orka inreda det här hemmet lite mer. Självklart älskar jag min familj och skulle inte byta ut dem mot ett litet torp. Och dessutom så vet jag att livet aldrig är så idylliskt för någon som det ser ut i dessa hustidningar. För det är ju en dröm de säljer, eller?!