TEMA TRADITIONER: Lucia

Jag måste ju berätta för er hur det gick för M i fredags när 4:orna lussade för hela skolan. Det gick bra! Han var med! Några anpassningar som hjälpte honom att våga:

• Ms resurs lös med ficklampan när de gick i en mörka korridoren mellan gympasalen och matsalen.
• M fick gå sist, för att slippa att någon gick med ett levande ljus bakom honom.
• Han fick gå en annan väg upp på scen än de andra barnen. Men det var det nog ingen som märkte. 

Förmodligen var det så, att eftersom alla vuxna backade och lät honom titta på under generalrepetitionen, så fick han lugn och ro att se hur det skulle gå till när alla detaljer (såsom tända ljus) var på plats. Och kunde själv hitta styrkan att våga.

Han var inte ett av de barn som sjöng mest, om man säger så.... Men vad gör väl det!? Han var med i luciatåget som vem som helst. Efteråt blev han helt själaglad och sa till resursen: "Klarade jag det? Gjorde jag verkligen det?" (Tidigare hade han sagt: "Jag vill vara med, men jag vågar inte.")

Egentligen så var ju generalrepetitionen för föräldrarna, men då var han ju som sagt inte med, så jag smet in för att se på honom när han lussade för skolbarnen. Givetvis fick jag det. Jag stod där med glädjetårar i ögonen i mörkret.... Det allra bästa var att alla pedagoger var så glada efteråt och påpekade vilken seger det var för M. Det var det!

M har givetvis fått mycket beröm för att han vågade. Han vet att han har förmågan att få sig själv att göra sånt som han vill, men egentligen inte vågar. Vilken bra sak att ha med sig i livet!

På kvällen sen när han skulle somna låg och han och sjöng luciasånger för mig. "Mamma kommer du ihåg att vi sjöng den här..... Och den här....."

Här ser ni M närmast i bild.