Lillebror har verkligen kommit igång med att leka och spela spel. Just nu så vill han spela eller leka med någon familjemedlem stora delar av dagen. Det kan ibland bli lite mycket för maken, för lillebror tjatar och tjatar om att spela datorspel. Han tjatar på mig också, men eftersom jag inte är lika duktig, så slipper jag oftast undan. Han vill gärna leka olika lekar med lillasyster och det kan gå bra i perioder. Ibland så leker de riktigt fint utan att slåss. Med M vill han antingen spela Monopol, schack eller datorspel. Det är bra att han är social, men ibland så blir det lite fel.
Ibland så händer det nämligen att alla familjemedlemmar är upptagna och ingen vill och kan vara med honom. Det är oerhört frustrerande för lillebror. Han försöker just nu olika strategier för att få oss att ändra oss. I punktform:
* Gå in och skrika och tjata på personen tills den ger sig. Ibland slåss han t o m. Funkar inte särskilt bra. Vi brukar mest bli arga. Han ser dock inte sambandet, utan han blir bara själv arg när han möts av skrik tillbaka.
* Han gömmer saker för sina syskon för att tvinga dem att vara med honom. Igår så gick han och tog en gubbe för lillasyster och gömde den och kände sig nöjd med sin plan. Lillasyster var dock inte särskilt imponerad. Hon blev tokarg. "Det blev väl inte så bra" konstaterade jag för lillebror och han fick hålla med.
* Han säger att den andre får tvinga honom till något annat direkt därefter. Brukar inte heller funka. Andras behov av att tvinga honom göra saker är mindre än hans behov av att tvinga dem. Dessutom så brukar han gnälla när man försöker tvinga honom att göra saker, som att städa t ex.
Eftersom han inte har någon fungerande strategi i nuläget, så får vi jobba med att lära honom. Igår så försökte jag säga åt honom att vänta i fem minuter, sen gå in och säga något snällt till lillasyster, t ex. "Mamma sa att du skulle sätta upp något nytt på ditt rum. Vad fint det blev."
Bara som en isbrytare, men han blev helt förtvivlad. "För mig känns det som att ljuga. " Så jag förklarade att det finns olika lögner och att vita lögner är bra och att man får använda dem för att skydda andra. Det är de grå och svarta som inte är bra. (Mitt påfund för att det skulle bli tydligare för honom.) Men han hade svårt att förstå skillnaden och sa uppgivet att det blev för rörigt för hans hjärna. Att jag fick hålla på med sånt. Det hjälpte inte att jag gick upp till lillasysters rum och visade hur han skulle göra. Men vi får se. Han lär sig nog till slut.
Det är bara att kämpa på antar jag. Att med en dåres envishet stå på sig och lära honom rätt sätt vara mot oss familjemedlemmar (och kompisar?). Till slut så kommer han lära sig. Speciellt när framgångarna kommer. Det kan vara lite svårt i den här familjen, men det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar