Lillasyster kom ner och skrek att lillebror hade tagit sönder en sked. En av hennes favoritskedar som jag köpt av henne från Pandakatalogen. En av de skedar som hon brukar ta sin sylt med.
Även maken blev irriterad och gick upp och frågade honom varför han tog sönder saker med flit. Lillebror hade inget bra svar.
Han kom ner till mig där jag låg och försökte natta plutten. Det gick inte så bra så jag öppnade munnen och frågade nyfiket. "Varför gjorde du det?"
"Den var rolig att böja."
Aha, okej. Avsikten var förstås inte att ta sönder skeden. Den var ju rätt smal och lätt att böja. Han insåg inte att det skulle gå sönder till slut utan han trodde att han kunde böja den fram och tillbaka så mycket som han ville. Han hade ingen kunskap om materialutmattning, dvs hur det funkar.
Hur ofta gör vi inte det misstaget med barn med behov? Alltså tror att de förstör med flit när de bara pillar. När de bara "tittar med händerna".
Konsekvensanalyserna är inte de bästa. Så klart att de inte vill ta sönder saker och göra folk arga. Det bara blir så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar