Vad lillebror behöver för stöd på prov - ett brev till skolan

Brev till skolan som jag skrivit precis. Ni förstår varför när ni läser det:

 -----------------------------------

Hej SO-läraren, specialpedagog, resurs, mentorer och rektorer,

Jag skriver till er allihopa eftersom min "lillebror" för tillfället har det väldigt kämpigt och inte mår så bra. Ni vet säkert allihopa att han ofta springer hem från skolan och ibland är svår att motivera att både gå till skolan på morgonen och även att springa tillbaka till skolan när han har sprungit hem. Jag är rädd för att han ska bli en s k hemmasittare och behöver därför er hjälp för att vända situationen.

Över helgen fick vi hem "lillebrors" prov över viktingatiden som vi vårdnadshavare skulle skriva på och skicka tillbaka. Detta väckte många tankar hos mig/oss plus att "lillebror" själv var väldigt besviken och förvånad över resultatet. (När han precis hade skrivit det så trodde han att det skulle gå mycket bättre.)

Jag vill inleda med att skriva att detta inte är någon kritik mot SO-läraren utan att jag tvärt emot tycker att det material vi har fått ut har varit mycket bra. Jag tackar så mycket för det och även för att jag fick se provet! Detta gör jag inte för att peka finger åt något håll utan för att informera om "lillebrors" funktionssätt och vilket stöd han behöver för att lyckas på proven och för att bibehålla en god känsla inför sig själv och skolan. Detta är inte saker som är lätta att veta när man kommer in som ny ämneslärare. SO-läraren råkade bara vara först ut med ett prov och ni är alla relativt nya kring min son (förutom rektorerna som dock inte finns så nära honom). Jag skriver detta nu för att vända situationen snabbt och direkt påtala vilket stöd som "lillebror" behöver. Allt för att kommande prov ska bli en bättre upplevelse för honom och för att hans vilja att gå till skolan ska öka istället för motsatsen. Jag förväntar mig annars att detta mönster (=känsla av misslyckande) upprepar sig i ämne efter ämne och det är ju onödigt när jag kan berätta för er mer om vad han behöver. Jag hoppas att specialpedagogen kan delge övriga ämneslärare det som jag nu skriver om "lillebror".

Som ni säkert vet om har "lillebror" diagnosen autism. För närvarande utreds han även för ADHD vilket både vi vårdnadshavare och personalen på BUP/ barnhabiliteringen tror att han har. Eftersom han inte mår så bra så fick vi komma längst fram i kön direkt, dvs han är högprioriterad av BUP med endast ca en månads väntetid (att jämföra med uppemot 2 år som det kan ta ibland). Vi får svaret på utredningen någon gång i februari-mars, men förmodligen är det minst ytterligare en neuropsykiatrisk diagnos han har förutom autism. Detta innebär att "lillebror" har en del svårigheter så som att sitta still, koncentrera sig, impulskontroll, motivation, att strukturera sitt arbete och sina tankar och jag är rätt övertygad om att det märks tydligt i klassrummet. "Lillebror" har också problem med finmotoriken och det är därför han har speciella pennor att skriva med. Fastän han har dem blir han snabbt trött av att skriva, både motoriskt men också för att det är jobbigt för honom att planera sitt skrivande, dvs var han ska skriva vad och hur han ska få plats med allt. Han är hyperaktiv i huvudet och handen är slö, och det blir frustrerande för honom som har väldigt begränsat med tålamod.

Flera frågor på provet har han inte svarat på fastän han kunde svaren eftersom han inte tyckte att de fick plats på pappret och för att det var för mycket att skriva. Det är också svårt för honom när det under en punkt döljer sig 3 olika frågor utan att det tydligt anges. Det blir lätt att han bara svarar på en fråga eller två och utelämnar något eftersom han glömmer sig. Detta syns tydligt för mig (som också var den som övade inför provet med honom, så jag vet vad han kunde). "Lillebror" behöver därför någon som sitter med honom och påminner honom att svara på alla frågor. Inte med ”vadet” (som provet mäter) utan med ”huret”.

Det är också väldigt svårt för honom när det står lite otydliga instruktioner som "förklara" och "berätta" samt "vad var viktigt att tänka på?". Hur mycket information ska man ge? Vilken information? Vuxenhandledning behövs.  Detta är något som han bara delvis kan träna sig på att bli bättre och ligger inom hans funktionshinder. Jag föreslår att detta tränas vid andra tillfällen än under ett prov. Det gäller självklart dessutom samtliga av hans svårigheter som beror på hans funktionshinder (det är ju kunskaper som ska mätas och inte graden av funktionshinder). Under ett prov bör han därför ha någon med sig som kollar att han verkligen svarar på allt som det frågas efter och inte bara delar av det samt pushar honom att skriva mer och förklara de lite mer luddiga instruktionerna.

I en fråga frågas det efter de tre förnämsta gudarna i Asgård. Dessa kunde han namnge. Sen står det "Berätta kort om en av dem". "Lillebror" har skrivit "Tor var åskans gud." Jag fick inte "lillebror" att förstå att detta var lite för kort och gav honom 3 poängs avdrag. Är man en logisk tänkare så tänker man "står det berätta kort, så får man berätta hur kort man vill". Jag fick honom alltså inte att förstå varför han bara fick 3 av 6 poäng på frågan. Detta är givetvis bara ett exempel men visar ganska tydligt vilket stöd han behöver. (Han behöver någon som sitter bredvid och säger; "Du måste skriva lite mer. Titta, det är tre rader att skriva på!")

Han behöver också någon som hjälper honom att skriva mycket mer än vad som är gjort i provet, om nu svaren efterfrågas på papper. Jag ser dock att han kämpat väl med skrivandet vilket gläder mig eftersom det tyder på att han vill lyckas och tar det på allvar. Jag föreslår att han får svara muntligt på samtliga frågor på proven och att en vuxen skriver ner svaren åt honom. Han lägger annars för mycket kraft på att forma bokstäver och risken är att han inte skriver allt han vet för att det är jobbigt att skriva eller för att han inte tycker att det får plats. Detta är vanligt förfarande med barn med neuropsykiatriska funktionshinder, så det är inget konstigt.

Det är även brukligt att barn med neuropsykiatriska funktionshinder får så mycket tid som de behöver, dvs får göra provet utan tidspress. De har svårt med koncentrationen och är stresskänsliga dvs de blir lättare blockerade vid stress. Jag föreslår därför att "lillebror" får den tid han behöver vid samtliga prov och att ingen tidsgräns uttalas till honom (för då kommer han känna sig stressad). Vid långa omfattande prov, som det här, bör man fundera på att dela upp det i mindre bitar för "lillebror" ifall hans ork och koncentration tryter. Det är ju inte hans funktionshinder som ska sätta gränserna för hur mycket han kan svara på, utan hans kunskaper.

Vidare så önskar jag att vi vårdnadshavare kan få informationen om prov i så god tid som möjligt, helst från starten. Då har vi större möjlighet att hjälpa till genom att öva i god tid. Och informationen måste gå direkt till oss vårdnadshavare. Jag är säker på att du nämnt detta flera gånger för eleverna *SO-lärarens namn*, men "lillebror" säger aldrig någonting om läxor hemma. Han kan helt enkelt inte ta det ansvaret. Han glömmer eller förutsätter att jag redan vet dvs tänker inte på att jag inte varit med i klassrummet. Som det var nu så fick jag reda på provet 1 vecka innan (det var lite rörigt med olika vikarier för resursen då) och det är för kort tid när man är en kille som är helt slut efter skolan på vardagarna och behöver helgerna till att vila upp sig och materialet är väldigt omfattande (för en 10-åring). Vi behöver få chans att öva i små intervall p g a koncentrationssvårigheterna och inte som nu - korvstoppning på helgen (men han kunde tack och lov mycket redan, så han har tagit till sig undervisningen). Då kan jag läsa in mig själv och ta det pö och pö muntligt med honom. Han orkar inte sitta och läsa sida upp och sida ner själv. Man måste helt enkelt strukturera upp det för honom och "leka in" kunskaperna. Åtminstone funkar det så här hemma, eftersom han förknippar hemmet med avkoppling och att det händer kul saker. Om det känns för "skolaktigt" så protesterar han och blir blockerad. En fundering jag har är om skolan kan fixa så han kan lyssna på läromedlen i skolan istället för att läsa. Denna möjlighet har hans storebror.

Vidare så är jag helt medveten om att han fick godkänt på provet och att det är bra. Men det är ändå inte okej för mig att han underpresterar p g a att vuxenstödet uteblir, eftersom det får honom att känna sig misslyckad samt att det gör att han tappar förtroendet för skolan.

Jag skulle nu vilja:

1) Ha tätare kontakter mellan skola och hem, speciellt med specialpedagogen. Allt för att förhindra att "lillebror" tappar ytterligare förtroende för skolan och blir en hemmasittare. Fundera gärna på hur det kan funka på bästa sätt. Jag skulle vilja ha ett möte med specialpedagogen.

2) Få bekräftat när samtliga av "lillebrors" ämneslärare fått denna information. Jag förstår givetvis att resursen tar det med sig från och med nu, men ämneslärarna måste också "vara med på båten" och stötta resursen.

Jag skriver detta för att "lillebror" ska ha chans att lyckas på framtida prov och få det stöd som han behöver (och har rätt till). Samt att ert arbete med honom ska bli lättare. Min förhoppning är att vi ska kunna ha ett gott samarbete mellan oss föräldrar och er pedagoger. Ni kan självklart fråga oss om ni har några funderingar. Vi föräldrar ser oss som en resurs till er. Jag har medvetet undvikit att mejla eftersom mejl är offentliga handlingar och ovan är rätt mycket personlig information, men jag har inget emot att ni kopierar mitt brev och visar övriga pedagoger som har "lillebror".

Med vänliga hälsningar

"Aspergermamma", "lillebrors" mamma, som har diskuterat med "lillebrors" pappa samt även med "lillebrors" faster som arbetar som specialpedagog på en annan skola i vår stad