Som jag skrivit om tidigare så har vi problem med att lillebror inte klarar pluttens bebisljud. Lillebror skriker att vi ska få tyst på plutten och smäller också mycket i dörrar. Det hela är väldigt stressande för oss allihopa och behöver få ett slut. Tack och lov har vi inte öppnat upp för öppen planlösning utan plutten och jag kan stänga in oss i köket. Det dämpar ljuden rätt mycket man inte helt. Trots att lillebror sitter med stängd dörr på ovanvåningen med hörselkåpor kan han reagera på pluttens ljud.
Jag tyckte jag fick en snilleblixt när jag kom på att vi kan chatta med varandra i Roblox och skaffade raskt ett konto och skickade honom en vänförfrågan. Men den nobbades. Han ville ha spelet ifred med sina vänner. Klart att man får respektera det. Men eftersom jag såg poänger med det så erbjöd jag en muta: 400 robux (valutan i spelet) för att testa att vara vänner i en vecka. Om han inte gillade det så fick han sen ta bort mig. Poängen är givetvis att han på en vecka ska se fördelarna med det och vilja ha mig som vän. Men inte ens det ville han. Så jag gav upp det.
Maken och jag har precis börjat på KOMET-kursen som går i vårt skolområde. Det är en kurs som riktar sig till föräldrar som vill få bättre psykologiskt klimat hemma och förbättra relationen till sina barn och den är inte riktad till föräldrar till barn med NPF specifikt. Men det skadar ändå inte tänkte jag. Kursen går på skolan som vi bor granne med, så det är mycket smidigt. Veckans läxa är att införa en speciell stund, ca 15 minuter, med ett barn. En tid som bara är till för umgänge. Lillebror är svår där för han vill helst bara vara ifred och spela datorspel.
Så i helgen var jag ensam med barnen eftersom maken var på en tävling. Framåt lördagen så kände sig lillebror ensam och krävde tid med mig. Jag fick helt enkelt låta lillasyster passa plutten (i lekhagen) en stund. Inte mycket annat att göra eftersom lillebror hade tappat livsgnistan lite grann och var ledsen. Jag fick en lång och detaljerad visning av hans datorspel som han byggt i Roblox. Han visade och förklarade nog i minst 20 minuter. Berättade att det tagit honom 5 dagar att göra detta spel. Så nöjd han var. Och jag ställde givetvis intresserade frågor som visade att jag lyssnade och inte bara hummade. Och han visade vad det kostar att prenumerera på tilläggen. Kanske något att önska sig i julklapp?
Vår kontakt har blivit bättre sen dess. I morse visade han mig ett roligt Youtube-klipp.
När han skulle gå så berättade han att han bara hade två som hade "like-at" hans spel, en kompis och så M.
"Om vi hade varit vänner hade jag kört likes på alla dina spel." sa jag lugnt.
"Okejdå, vi kan väl testa. Men jag vill inte att vi ska chatta. Å jag vill ha robux."
"Du får robux som jag lovat eller så pratar jag med pappa om en prenumeration. Och så chattar vi med varandra så lite som möjligt. Typ hamburgaren är klar, eller att jag ska få tyst på lillebror (så slipper du går ner). Om du inte gillar det efter en vecka kan du ta bort mig som vän."
Känner mig rätt pedagogisk just nu. Trött som ett ägg. Men pedagogisk. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar