I höstas så hade lillebror lite hetsigt humör när de spelade innebandy eller lekte lekar. Så fort han inte höll med om domarens bedömning sprang han iväg och surade. En gång gick det så långt att han först sprang iväg en bit från skolgården, och därefter i ett obevakat ögonblick sprang in och låste in sig på toa. Pedagogerna hade förstås trott att han stuckit ännu längre från skolan, och hade letat och varit oroliga innan de hittade honom på toaletten.
Det var förstås jag som hade sagt åt honom att springa dit om han blev tokarg och ville vara ifred. Just för att jag vet att barn kan rymma från skolan i det läget och det är ju jättefarligt. Min före detta kollegas son med Aspergers stack iväg flera gånger, och hon fick sticka från jobbet och åka ut och leta efter honom. En riktig mardröm!
Jag tog upp saken med pedagogerna - att lillebror behöver en skyddad vrå att dra sig undan till när han blir arg. Och vi hittade en toalett som inte används som toa utan som används som klädlager för extrakläder och kvarglömda kläder. Där fanns en liten bänk han kunde sitta på och arga av sig.
Rummet användes några gånger, men nu på sistone så har det inte behövts, tack och lov. Kanske tryggheten att veta att rummet finns hjälper till att hålla nere hans stress?
Hej! Hittade din blogg av en slump =) tror definitivt det kan hjälpa att bara veta att han har någonstans att ta vägen.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har en fråga till dig om Lillebror och hans utveckling. Han verkar ju ha haft en underbar utveckling, speciellt efter er kostomläggning. Jag har en son på 4,5 år som är under utredning. Vi har fått veta att han har en intelligensnivå över det normala (och den språkliga intelligensen är tydligen ovanligt hög), han har inga problem med hyperaktivitet eller särskilda motoriska problem. Inte heller har han några uttalade specialintressen, även om han lutar lite åt det hållet. Hans problem är sociala. Han är intresserad av och söker sig till andra barn men han har inte redskapen (än) för att leka rollspelslekar eller få bra kontakt med andra barn. Hemma är han väldigt kontaktsökande med oss föräldrar och vi leker rollekar som han har lärt sig. Han har viss förmåga till fantasilek. På dagis blir han lätt passiv. Psykologen berättade igår att hon efter lekobservation på förskolan sett att han har stora sociala problem och behöver mycket hjälp av en vuxen för att lösa detta. Efter att vi uteslöt mjölkprotein i höstas har han förbättras mycket map ögonkontakt och öppenhet. Vi håller nu på att fasa ut gluten.
Min fråga till dig gäller kost i kombination med social träning. Kände ni att kosten löste Lillebrors sociala problem, eller jobbade ni parallellt med social träning? Hur påverkade kosten isf den sociala träningen? Jag har köpt boken Talkability som du har skrivit om innan och börjat jobba med den. Rekommenderar du någon annan typ av träning? Vi ska få hans diagnos efter påsk men det lät inte på psykologen som om vi kommer få någon speciell hjälp med träning. Verkade mer som om det ligger på förskolan (som tydligen också ska avgöra om det finns behov av och resurser till en assistent).
Tack för en bra blogg!
Maria F