Translate

tisdag 26 februari 2013

Rollekar

Jag går en kurs som hålls av habiliteringen och som heter Talkability. Det är en Hanen-kurs som kommer pågå under totalt 8 tillfällen i vår. Och det kommer vara 4 hembesök av logopeden som håller i kursen. Det känns rätt lyxigt faktiskt. Och det är sååååå skönt att någon gång ibland träffa andra föräldrar till NPF-barn. Bara att gå dit och kunna slappna av och prata om sina barn med gelikar, utan att känna sig dömd, är en underbar känsla.

Syftet med kursen är att hjälpa barnen tolka de sociala icke-verbala signalerna, stötta dem i kommunikationen och att hjälpa dem komma igång med leken med andra barn. Jag går kursen, eftersom jag känner att vi redan testat allt vi själva kommit på. Och eftersom barnen behöver mera stöd med detta. Jag kommer förmodligen att skriva fler inlägg om kursen under våren. Om någon blir nyfiken, så finns kursboken att köpa. Klicka på länken ovan. Notera dock att den är på engelska.

En del av sakerna som kursen handlar om är rätt självklara, men ändå bra att bli påmind om. Som t ex det här med att få barnet att leka kring sina intressen. Att det är en bra inkörsport. Lillebror gör ju det, men det är mest konstruktionslekar och att köra med bilar.

Det som saknas lillebror är rollekar. Det märks att han gärna vill, men inte riktigt vet hur. Han tittar ofta nyfiket på. Det är dock mest som teater för honom. Jag tror att rolleken är viktig för mentaliseringsförmågan, alltså förmågan att kunna sätta sig in i andras situation. Det borde till exempel vara svårare att förstå sin pappa, om man aldrig lekt att man själv är pappa. När man leker rollekar, så antar man ju andras identitet, och har lättare att känna andras känslor. Lillebror har ofta svårt att förstå andra, och delvis så hör det åldern till. Han är ju bara 5 år. Men varför inte hjälpa honom lite extra med detta redan nu?! Det kan ju inte skada, så länge han tycker att det är kul.

Han behöver även veta en del om leken i förväg. Ha lite erfarenhet. En gång lekte han Bockarna Bruse på dagis och det gick jättebra, just för att det var tydliga roller som han kände till. Han hade hört sången innan. Och som tur var, hade vi även lekt den leken här hemma. Men det var lite svårt för honom att vara något annat än mellanbocken på dagis, eftersom han är mellanbarn och enbart varit mellanbocken här hemma. Jag borde förmodligen ändrat på ordningen på barnen när vi lekte, men så långt tänkte jag inte då.

Ikväll gjorde jag ett lyckat försök att få med honom i leken. Det var under min och lillasysters vanliga mamma-pappa-barn-lek (som hon kräver av mig varje dag). Jag tog våra "barn", två gosedjurskatter, och sa att de spelade iPad (två miniräknare), med en iPad-bil (en vanlig plåtbil). Det älskar lillebror själv att göra, så han var snabbt med på noterna. Och ville vara pappan.

Därefter lekte vi att ett av "barnen" fyllde år, och vi hade barnkalas. Lillebror hade ju sitt barnkalas i lördags, så hur kalas går till var färskt i minnet. Speciellt alla godsaker. Lillebror engagerade sig verkligen i "barnens" kalas. Gav "barnen" godis och saft. Pratade med dem. Och det var viktigt för honom att få vara pappan under hela leken.

Lillasyster hade däremot lite svårt att acceptera att det var lillebror som var pappan, inte jag som det brukar vara. Det krävdes att vi inte talade högt om den saken, dvs vem som egentligen var pappan. Jag försökte med att barnen hade två pappor, men då bara skrek hon: "Barnen vill bara ha EN pappa." Den där envisheten och viljan att bestämma allt, behöver vi jobba lite med hos henne, om det ska funka mellan barnen. Inte ska det vara lätt..... ;)

Men till slut, så blev alla nöjda. Jag vill så innerligt att de två ska hitta varandra i leken, och utan att göra utfall mot varandra (som det är just nu och alltid har varit). Lillasyster kan absolut lära lillebror leka rollek. Och båda två behöver leka med en jämnårig, inte med mig. Och hur mycket jag än älskar mina barn, så hinner jag inte leka med lillasyster all tid hon är vaken (vilket är precis vad hon vill). Jag behöver naturligtvis göra vuxensaker också för att vardagen ska flyta på. (Ja, jag brukar ta med henne på det mesta, men ibland måste jag få vara ifred en stund, och inte ha en "svans" som vill bestämma över mig.) Och maken har motsvarande situation, för det är han som får underhålla lillebror och hjälpa honom med iPaden och spela alla spel som han inte klarar. Spel som gör att det låser sig för lillebror. Vi som skaffade tre barn tätt, för att de skulle leka med varandra. ;) Får hoppas Talkability-kursen ger bestående resultat.

8 kommentarer:

  1. Åh den där rolleken gör mig så ont att mitt barn har svårt för (han har ADHD och aspergers). Jag antar att det handlar om att jag själv kommer ihåg hur timmarna flög iväg när man lekte dessa lekar. Jag önskar så att han kunde komma igång, men vi har nog lite grann gett upp det där nu.

    Jag gillar din blogg!

    Hälsningar
    Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit Hanna! :) Jag minns också det där, speciellt hur kul det var att leka med dockor. Vad gör din son istället för att leka? Bara av ren nyfikenhet.

      Radera
  2. Dessvärre vill han inte göra mycket alls. Vi spenderar väldigt mycket tid med att försöka få honom att göra något. Han gillar ibland att spela spel och spela fotboll. I skolan spelar han mest innebandy på rasterna. Sedan gillar han pokemonkort och fotbollskort, sorterar och grejar. Och så dataspel såklart. Om han fick välja skulle han spela dataspel hela dagarna. Tidigare byggde han gärna med lego. Men helst ville han ha nya legogrejer som han kunde bygga upp en gång efter beskrivning. Sedan ville han inte se åt legot mer. Det blev inte riktigt hållbart att köpa lego till honom hela tiden, så det fick vi sluta med. Då slutade hans intresse för lego också. Vad gillar dina barn att göra?

    /Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter likt.

      Det är det som är det svåra. Leker de inte och man tar bort datorspel, så finns det inte så mycket att göra kvar. Vanliga spel gillar de också.

      Jag har två gamla inlägg om datorspel och varför vi faktiskt låter barnen spela en del:

      http://aspergermamma.blogspot.se/2012/11/manga-fordelar-med-datorspel.html

      http://aspergermamma.blogspot.se/2012/12/lek-mansklighetens-karlekshistoria.html

      Radera
  3. Min son får också spela en hel del. Vad ska man göra? Jag ser ofta inga alternativ. Men jag har en lillebror jag också som vi inte tror har npf. Problemet är att han dras med i allt spelande också. Och han är för liten för att förstå storebrors bristande lekförmåga. Det här med bristen på lek är nog det svåraste av allt tycker jag. Det gör dagarna oändligt långa och är en källa till många konflikter och mycket frustration.

    /Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns igen! Men du, kan de leka spelen sen? Lillebror och lillasyster lekte Super Mario ikväll. De körde runt bilar och samlade eldskott och isskott. Vi har även lekt Super Mario på lekplatsen.

      Men försöka att inte ha dåligt samvete för er lillebror. Han går väl på dagis och får en stimulansen där? Så tänker jag med lillasyster i alla fall. Hon har det inte lätt ibland, när hon vill leka och killarna bara vill spela spel. Men de leker kattlekar tillsammans ibland. M älskar ju katter, så de har varit en inkörsport till leken för honom.

      Radera
  4. Bra idé med att leka dataspel! Skulle bli angry birds här, men det kan man ju rigga. Roligt med kattlek! Här kör vi hund om det ska lekas nåt... Jo vår lillebror är på dagis, så man får såklart släppa det där. Men det är lättare sagt än gjort.

    /Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du, vet du vad: Fåglarna i arga fåglarna finns som gosedjur. Maken köpte på BR när det var rea. De kan man ju använda och kasta på saker man konstruerat med små grisar under. Och gör röster till. Sen kan man ha en grisfamilj osv. Vi har haft en period med arga fåglarna, så jag skulle kanske göra motsvarade här också, nu när gosedjuren finns här. Fast man får se upp, så fåglarna inte flyger runt på inredningen. ;)

      Radera