Idag var jag på ett inspirerande föredrag om "Att växa med förändringar" av Michael Södermalm. En del kände jag till innan, men vissa saker förtjänar alltid att en uppfräschning. T ex det här med skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.
Föreläsaren påpekade att alla människor har ett egenvärde - man "ÄR" någon och det är grunden till ens självkänsla. Den bör vara konstant hög och det är förbjudet att kritisera vem någon är! Så vad händer då om man kritiserar en människa med autism, för personens autistiska egenskaper? Jo, man är därinne och klampar! Man förstör deras självkänsla! Men ack så lätt det är att man hamnar där! T ex när M fastnar i sitt viftande, som idag när han viftade med ett måttband så det lät i hela huset, och jag skulle försöka jobba samtidigt...
Jag är dock väldigt medveten om att jag hamnar där av misstag emellanåt (det gör nog alla föräldrar), så jag brukar försöka stärka honom med följande kommentarer: "Tack för att du är precis exakt sån som du är, och inte på något annat sätt. Jag älskar dig exakt precis sån som du är! Tänk vilken tur att just jag får vara din mamma! Tänk vad tråkigt det hade varit utan dig! Det vill jag inte ens tänka på." Han blir alltid glad och oftast kommer det någon följdfråga om min kärlek till honom. Jag nämner aldrig hans fel och brister då, utan fokuserar på vilken härlig, rolig och snäll kille han är. Och jag säger även att jag älskar honom varje sekund, t o m när jag är arg på honom som ett ilsket åskmoln. Han behöver detta jättemycket, eftersom han har svårt att läsa mig (och andra människor) och se kärleken i mina ögon.
Sen har vi självförtroendet, som föreläsaren säger är färskvara. Det har med prestationen att göra, vad man "GÖR". Den går upp och ner. Naturligtvis är det bra även med bra självförtroende, speciellt för barn, men har du bra självkänsla, är det inte lika jobbigt med lite dåligt självförtroende emellanåt. Då klarar du "dalarna" och kommer igen lättare. Jag är inte så rädd för att M ska ha dåligt självförtroende. Då får vi peppa honom! Det är oundvikligt att han har det emellanåt, ifall vi ska våga puscha och utveckla honom. Huvudsaken är att han får mycket beröm varje gång han klarat något nytt.
Men det är inte därför jag älskar honom - för att han presterar - och det är jag noga med att påpeka för honom.
PS. Michaels hemsida: www.starkare.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar