Vilken dag!

Vilket dag jag hade idag alltså! Den började med att lillebror kom ner till mig precis när jag vaknat och bad om en pincett eftersom han sa sig ha en öronpropp som hade fastnat långt in i hörselgången. Yrvaken som jag var så började jag leta efter en pincett, men stoppade mig och bad att få titta på örat. Och där var blod. Ganska mycket blod också. Jag lyste in med en ficklampa i hörselgången och såg ingen öronpropp. Han visste själv inte vad som hade hänt, men vi kom fram till att han måste petat sig med tången på sin multi-tool i sömnen. För det var blod på den.

Naturligvis började han skrika i panik om att åka till en doktor eftersom han inte hörde på örat. Ni kan ju gissa om jag hade panik inombords. Min unge hade blodigt öra efter att ha kört in en tång i det. 😱 Jag hoppades ju att det var blodet som gjort en propp och om trumhinnan skadas gör det rejält ont och det verkade han inte ha fått i sömnen, men jag kunde ju inte veta. Så jag ringde vårdcentralen. Plats nr 17 p g a sjukdom hos personalen. Jag visste att det skulle ta hela dagen att bli uppringd, så jag ringde vidare till Öron-näsa-halsklinkens akutmottagning. "Det är många som ringer. Var god ring senare." Vad gör då en god förälder? Jo, man ringer igen och igen. Och på typ 10e gången hamnade jag i telefonkön. Med nummer 5. Hanterbart tänkte jag.

Jag visste att jag skulle bli den som skulle åka med lillebror eftersom maken och plutten var förkylda och därmed inte välkomna på sjukhusområdet. Vi hade alla haft en jobbig natt eftersom plutten har vätska bakom trumhinnorna och väntar på operation (så fort narkosläkarna är tillbaka på sina vanliga jobb istället för att försöka rädda livet på stackars COVID-19-patienter) och alltid får ont i öronen när han ligger ner och är förkyld. Nässpray och Ipren brukar behövas. Så det var mitt utgångsläge om ni undrar över det med pincetten....

Samtidigt så skulle också M till tandhygienisten för det behövdes innan sommaren. Han har tagit över tandborstningen själv (var dags när han blev längre än mig tyckte jag 😊) men resultatet har inte blivit lika bra som det borde. Han behövde göra rent munnen för att undvika hål i tänderna. Och tandhygienisten ville att vi skulle komma trots förkylda familjemedlemmar. (Varken M, lillebror eller jag är sjuka.)

Jag kom i alla fall fram på telefon till ÖNH-kliniken precis innan jag skulle köra M till tandhygienisten och fick en tid till lillebror precis efter lunch. Så fram och tillbaka. Tur att vi bor nära allt. M var duktig hos tandhygienisten - han klarade det själv och lillebror var exemplariskt duktig hos läkaren. Som tur var så var det bara blod och vax blandat i hörselgången. Efter att läkaren hade sugit rent där så hörde han 90% igen, sa han. Vi fick hämta ut salva på apoteket för att förhindra infektion och kunde sen åka hem.

Väl hemma så ser jag att jag fått ett SMS från den gymnasieskola som sa att M INTE skulle få en plats hos dem. Tydligen så kom han in som reserv ändå och nu undrade rektorn om de skulle ansöka om tilläggsbelopp, om det ens skulle hinnas med innan deras semester. Och anställningsprocessen skulle nog inte hinnas med heller. Vi som har påbörjat processen med den andra skolan som var bra och var Ms andrahandsalternativ. Men det kommer reda upp sig imorgon tror jag. Båda skolorna vill ha fler elever, även elever med autism, så vi kan nog välja. Men innan jag fick rätt på det genom att prata med båda rektorerna så var det hög stress. M måste ju få en plats där det finns resurs från start och tackar man nej till skolan man kommit in på i första hand (här den som inte hade sökt pengar för resurs) så kan man bli utan plats i normala fall.

Och därtill en massa saker som jag behövde fixa på jobbet. Timmen är sen. Jag fick offra nattsömn idag för det var viktiga mejl om kundordrar som vi inte kan missa. Godnatt! Zzzzzz.

Födelsedag

Så sitter jag här och skriver igen. Det känns nästan som att detta blivit en rutin igen, redan! 😊

Idag är det min födelsedag. Jag kan inte säga att jag är så "stor" på firande utan jag trivs bäst när jag får ta det lite lugnt med de närmaste. Okej, en familj som vår så är det ju inte säkert att det blir så och så blev det inte heller (syskonbråk mitt i tårtan, ja ni vet hur det är - lillebror har dåligt bordsskick och lillasyster smäller av för att hon tror att han gör det bara för att reta henne). 😂 Men rätt okej har det ändå varit.

När båda vuxna är väldigt nära den där berömda väggen så är det inte läge att planera in så mycket. Det har varit en jobbig termin och vi har båda fortfarande mycket på jobbet. Firandet är som det är i den här utmattade familjen, men det är andra sidan inte viktigt. Maken sa att han skulle ut och köpa något till mig men jag tittade på honom och bad honom med eftertryck att han inte skulle göra det. Jag vet att jag ibland måste vara lite extra tydlig och att jag är svår att tolka för honom. Jag ville verkligen inte att han skulle ge sig ut i sommarhettan, i rusningstrafiken för att leta upp något till mig som jag inte direkt behöver. Hans sällskap var en betydligt bättre present. 😊 Och att han gjorde i ordning den lilla poolen som vi har i uterummet och hade plutten en lång stund så jag fick städa köket och laga mat i lugn och ro. Sånt betyder mer. Sen somnade maken tidigt utmattad i sängen, så han har gett allt han har idag. För mycket tänker jag....🙈

Vi har också fått fint väder och tårta. Vad mer kan man begära när man är mitt i livet och redan har allt man behöver? Eller som barnen uttryckte det. "Nu är du närmare 90 än 0." 😂

Rutiner!

Åh vad trevligt att några är här och läser. 😊 Jag blir genast inspirerad att skriva mer. Fantastiskt att man kan hjälpa någon där man sitter och reflekterar framför en skärm! Härligt och tack för att ni berättar det i kommentarer!

Tricket att "överleva" sommaren med förståndet i behåll tänker jag är rutiner. När alltid flyter och det känns som att man har ett oändligt hav av tid är det lätt att gå vilse. Man drar igång något stort projekt utan att ha en plan för när lunchen ska lagas, vilket leder till blodsockerfall hos flera familjemedlemmar (=kaos). Eller så påbörjas något för sent på kvällen och hela familjen kommer i säng för sent. Maken vill gå och träna men svävar i ovisshet om när det kan tänkas passa att han smiter iväg. Ja, ni känner kanske igen det?

Så jag tänker att innan man börjar slappna av är det dags att styra upp tillvaron så man inte tappar kontrollen. Vissa saker måste bara vara på ett visst sätt. Köket måste prioriteras, för ni vet ingen annan tar disken medan man struntar i den och läser en bok istället.... Det blir bara kaos nästa gång man ska laga mat. Och man hamnar efter och skjuter allt jobb framför sig, där man står och lagar mat över gammal disk. Så köket tänker jag hålla på fr o m nu. Jag har städat det till en nivå när bänkarna känns ganska tomma och man klarar att laga mat utan att behöva ta till mindfullness, långsam andning och tacksamhetstankar för andra saker i livet.... Skönt!

Något annat som måste hållas är läggtider, tiden då vi vaknar och mattiderna. Vid vissa tider måste jag börja laga mat - lätt att glömma. Det är kanske lite fyrkantigt, men på så vis skapar man sig slottar när alla mår bra och man faktiskt kan få gjort något här hemma. Eller klarar att åka på utflykt utan att det dränerar familjen. Tidpunkten mellan när lunchen är äten och innan middagen ska lagas. De tre äldsta är så stora nu att de klarar sig utan mellanmål och behöver de något så tar de något själva. Är man på utflykt så räcker det att ha med något litet. Skönt!

Jag har också tänkt att jag verkligen ska begränsa mitt slösurfande i sommar. Det är en klassiker för mig. Sover jag dåligt så går dopaminet ner och jag måste kicka igång mig själv genom att kolla facebook med jämna mellanrum. Eller mejlen. Eller tradera. Eller Sellpy. Sen nyheterna. Å så facebook igen.... Tänk så mycket tid det går bara för att man är trött! Nej, nu ska jag planera in en skön stund på kvällen istället, cirka en halvtimme då jag får sitta ner och helst ska blogga framför att vara på social media. Det ger mig helt enkelt mer att reflektera lite över dagen och livet på kvällen än att se vad folk ätit till middag eller var de badat. För det är mest sådana inlägg nu. Inte för att jag missunnar någon nåt, jag kan bara inte prioritera det just nu i mitt liv. Jag måste hitta en balans där jag mår bra och då ingår det att ta tag i sitt eget liv (=röran i huset) och att planera in det som jag faktiskt vill göra framför datorn. Låter det logiskt?

Sommarlovet - perfekt för att öva in nya bra vanor?

Jag skriver direkt ett inlägg till medan jag har det i huvudet.

Mina tankar just ikväll: Det sägs att det tar 6 veckor att få in en ny vana.

Det som vi haft jättekämpigt med och som sabbat rätt mycket för hela familjen är Ms och framför allt lillebrors förmåga att maska på kvällen och aldrig komma i säng (trots melatonin). Det har lett till att jag och maken känt oss stressade, arga, besvikna och misslyckade sent in på natten och haft svårt att varva ner. Så vi har också somnat för sent. Och varken fått egentid eller tillsammanstid efter att barnen somnat. Även lillasyster har varit inne i en period då hon har haft svårt att somna. Och pluttens sömn, är som jag skrev i förra inlägget, lite upp och ner nu. Ibland somnar han väldigt sent och ibland är han vaken mitt i natten. Middagsvilan behöver tas bort. Jag fattar inte hur barnen orkat.

Det som normalt sett händer i familjen på sommarlovet är att vi släpper lite på läggtiden för att vi haft det jobbigt under terminen med detta och helt enkelt bara inte orkar med konflikterna. Plus att det är ljust så länge. Men alltså barn som är uppe till midnatt varje kväll är inget kul. Dessutom ska både jag och maken jobba 2 veckor till. Han på jobbet och jag hemifrån. Så vi kommer inte orka detta initialt.

Så nu tänker jag att vi istället för att som vanligt släppa på detta, så ska vi prioritera det. Vi har ju några veckor på oss. Ni vet man orkar ju inte jobba med en massa saker på en gång. Om vi väljer några få saker i sommar så får det här vara en. Prio 1. Att jobba in bra sovrutiner för hela familjen. Men nu är det sent. 😏 Jag får skriva mer om det sen. 😊

Sommarlov!

Nu äntligen har sommarlovet börjat, tycker barnen. Det är inte utan att jag också tycker att det är skönt, för mycket tid och fokus har gått åt till att hålla rätt på läxor, gympakläder, utflykter, ipads osv. Jag har nog sovit 4-5 timmar/natt i veckodagarna nu längre än jag vill erkänna för mig själv. Det beror naturligtvis inte enbart på skolan, utan också på att pluttens sömn är lite upp och ner nu. Vi behöver ta bort middagsvilan i sommar.

Förhoppningsvis kommer jag hinna och f a orka skriva lite här. Har en hel del som jag känner att jag behöver få ut. Är det ens någon som läser här längre? Jag ska också försöka att svara på de frågor jag fått bland kommentarerna.

Det som är nytt är att M slutade grundskolan i fredags. Jag är så stolt. Han kom hem med fina betyg - godkänt i allt och lite till och utan något hemmasittande dvs frånvaro. Så har han också haft det jättebra i liten grupp i 4 år. Till hösten väntar gymnasiet i vanlig/stor klass, men mer om det sen.

Lillebror är lättad över att det är sommarlov. Han har haft ett kämpigt år och efter sommaren börjar han på en resursskola i mindre klass. Det känns helt rätt för att inte säga nödvändigt.

Det som jag ska försöka skriva om framöver är Ms gymnasieval och lite om hur lillebror haft det på senare tid. Jag tror att lillebror varit på väg in i väggen dvs att bli hemmasittare men att det nu bryts eftersom han fått en plats på en skola som vi tror är mycket bra.

Hoppas att ni vill läsa. Skriv gärna en kort kommentar så jag vet att det finns någon här. :)