M:s Packlista

Hemma, innan semestern, så bestämde sig M för att han själv skulle skriva sin packlista och packa därefter. Han gick in på sitt rum, satte sig och skrev packlistan med bara lite hjälp med vad som skulle stå på den. Ingen behövde be honom sudda och skriva om något som blev oläsligt. Linjer att skriva på behövdes inte heller och inte heller hjälp med stavningen (så när som på ett stavfel). Han bara skrev själv och titta så fint det blev! Tänk vad motivation kan göra.

Om någon undrar om de 2-5 katterna så är det gosedjurskatter han menar. Vi föräldrar hade sagt max 2 gosedjur med på resan per barn. M ville ha med 5 katter, men vi var inte så sugna på att ha med 5*3 gosedjur i bilen...... Men han fick så klart gärna skriva "2-5 katter" på packlistan. :)

Vi får hoppas han kommer vilja göra fler listor, för han behöver dem.

Äntligen kom vi iväg på semester!

Det var fem år sen sist vi åkte iväg på semester. Under de fyra senaste somrarna har vi "bara" gjort dagsutflykter, för vi har inte orkat något annat. Och vi har inte vågat med tanke på barnens behov. Ni som läst bloggen ett tag minns kanske hur vi haft det på våra dagsutflykter. Det har varit lite kämpigt minst sagt med barn som blir ledsna och hungriga och skriker av diverse anledningar. Mycket har förstås berott på att barnen varit små, att vi har tre barn tätt, men också mycket på grund av att två av dem har lite extra behov. Maten har varit väldigt central och vi har varit tvungna att ha med oss allt eftersom vi äter glutenfritt och mjölkfritt. Barnen har inte heller gillat att åka bil. Det är långa minuter när någon skriker bak i bilen.... Och inte så särskilt trafiksäkert.

Men i år har vi orkat vara iväg en hel vecka i makens släkts stuga. Det är en ombyggd lada vilket innebär att den är rätt stor och det var nog tur....

Vi hade med oss all mat och gjorde stopp på vägen. Tänk att vi klarade det! Jag är så glad att jag nästan spricker. Visst har det varit kämpigt och maken och jag har inte direkt fått vila ut om man säger så..... Men det har varit miljöombyte och barnen älskade det. De tyckte det var helt underbart att springa ut i trädgården och titta på hästar och får i grannens hage. Eller plocka (för dem) obegränsat med bär i både trädgård och skogen intill. Och bada. Vi stannade på vägen och badade i havet i stora vågor. Sånt som många barn varit med om men som våra fått vänta lite med.

Jag känner att jag har en del att säga efter vår resa, så jag har bestämt mig för att blogga lite nu igen. Jag har ju ändå semester ett tag till och hinner nog skriva lite. :) Som vanligt så bloggar jag bara när jag känner att jag har något att säga, för annars vill jag inte ta upp tiden för varken mig eller er. Läs gärna och kommentera gärna!

Gurkstavar eller gurkskivor, det är frågan....

Maken, lillebror och lillasyster var och badade i vår lilla pool. Jag lagade mat. M kom till mig och frågade vad han skulle göra.

"Du kan väl dela grönsakerna?" 

"Ja!" svarade han glatt och tog fram en lagom vass kniv.

"Gå och tvätta händerna, så kan du börja sen."

Han gick iväg och tvättade händerna och kom sen tillbaka. Han tvekade lite, så jag sa:

"Då får du bestämma om du ska göra gurkstavar eller gurkskivor."

Det skulle jag inte sagt. Han tvekade.

"Jag kan inte bestämma mig."

"Gör gurkskivor, för det var länge sen." sa jag och tänkte att de nog var lättast att dela.

Han tvekade fortfarande.

"Eller bara skär dem hur du vill." försökte jag.

"Jag kan inte bestämma mig, så jag slutar hjälpa till med grönsakerna" sa han och så gick han iväg.

Nästa gång ska jag bara be honom göra gurkskivor.

Sommartorpet

"Mamma, MAMMA! KOM!"

Jag hade satt ner rumpan på trädäcket ungefär en minut och läst några rader i min hustidning i den fina kvällssolen. Alltid är det något. Någon som hittat en spindel, behöver hjälp med torkning, vill spela ett spel, prata om något som oroar, vill ha hjälp att leta upp något osv. Eller så är det vilt slagsmål eller bråk om en padda. Alltid är det något.

Jag förklarade för familjen att nu behövde jag en paus på några minuter och att ingen pratade med mig. Jag sa en halvsur kommentar till maken om att jag också ville ha ett garage att gå undan till. Jag tog min hustidning och la mig på soffan och läste.

Jag läste om människor som hittat drömtorpet och flytt staden ut till lugnet på landet. Tänk vad skönt att få ha det riktigt lugnt och riktig tråkigt. Att bara sitta där och se dagen glida förbi. Att ha tid att renovera, inreda och sitta och sy fluffiga kuddar. Att INTE ha familjemedlemmar som skriker eller ett fullt hem med prylar och smuts som skriker "kom och städa HÄR".  Det är rätt många bekvämligheter jag hade kunnat tänka mig att leva utan, i alla fall några dagar, för att få njuta av den stillheten. Utedass - piece of cake bara jag får lite lugn och ro. Så ska jag (och maken) ha det när barnen flyttat ut och vi är pensionärer. Riktigt lugnt och tråkigt. (Fast jag tror inte han håller med.)

Två 60+:are hade byggt till sin sommarstuga så att deras barn kunde komma och bo där med sina familjer. Ett av barnen var kock så det blev mycket grillat. Tänk att glida med där i den familjen..... Få bo i en sommarstuga vid havet som någon annan inrett, ha barnvakt ibland OCH få maten lagad....

Tja, vad är väl en bal på slottet?! Det är ju faktiskt inte ens synd om mig. Jag har det nog som förväntat när man sätter tre barn till världen i rask takt. Barnen mår bättre och bättre och blir äldre. Och vi ska faktiskt åka till släktens stuga i år (dock utan kock och annan service). Några dagar klarar vi nog fastän den trygga basen (hemmet) inte finns. Med ordentlig planering ska det nog gå vägen. Vi utökar sakta med säkert sfären (ja eller cirkeln) vi vågar röra oss i. Vi har gjort två utflykter i sommar redan utan att ta ut oss helt, fastän vi jobbat båda två.

Men jag tillåter mig ändå att drömma lite. Att drömma mig bort till ett lugnare och enklare liv. Jag tror jag behöver dessa mikropauser för att orka. Och tänker positivt om framtiden, att snart ska jag också orka inreda det här hemmet lite mer. Självklart älskar jag min familj och skulle inte byta ut dem mot ett litet torp. Och dessutom så vet jag att livet aldrig är så idylliskt för någon som det ser ut i dessa hustidningar. För det är ju en dröm de säljer, eller?!

Glad midsommar!

Hoppas ni haft en bra midsommarafton allihopa! Det har vi. Vi har tagit det lugnt här hemma och ätit lite midsommarmat, med betoning på lite. Egentligen hade vi tänkt bjuda hit någon idag, men orken har inte funnits eftersom maken har börjat jobba heltid sen två veckor tillbaka. Men det kommer fler tillfällen. Och det finns mycket att glädjas åt just nu. En liten uppdatering över hur läget är.

• Sommarlovet har börjat och det innebär 2 läxfria månader. Ms läxor har nästan tagit knäcken på oss den här terminen. Inte för att det varit så mycket egentligen, utan för att det tar lång tid att få honom att göra dem. Och då lär han sig ändå snabbt. Men det har ändå varit en stor skillnad mot hur det var i trean.
• M har fått godkänt i samtliga ämnen utom simning. Han har t o m fått nivå 2 och 3 på vissa moment, så jag känner mig jättestolt! Vi ska bara lära honom simma i sommar, så har han godkänt i allt. :) Och sen återstår en del träning på olika plan, men det ska vi sätta igång med.
• M har lärt sig cykla. Vi har gjort några övningar för att integrera hans reflexer i fötterna som ställt till det för honom. När de var integrerade så lärde han sig snabbt att cykla. Han kunde t o m följa med på skolutflykten som innebar att de cyklade in till stan och tillbaka ut hit till utkanten av vår stad. Jättebra för självförtroendet! (Vi hade givetvis övningscyklat mycket med honom innan vi vågade släppa iväg honom på det....)
• Lillebror mår verkligen bättre och bättre. Hans pedagoger säger nu att de inte tänker på honom som annorlunda, och att allt funkar: Han leker, har kompisar, skriver, ritar, klär på sig själv och sitter med i samlingen. De är duktiga pedager, men jag vet också att förbättringen kommit p g a att skolköket har utbildad personal på specialkost, så det inte längre händer några misstag med allergener. Kocken på dagis gjorde så gott han kunde, men han hade inte samma utbildning, så det skedde tyvärr misstag. Jag är helt övertygad om att lillebrors utveckling inte hade varit möjlig utan ett glutenfri och mjölkfri kost. Det börjar också bli fler och fler svenska familjer som ser samma förbättringar med samma kost. Kul!
• Lillasyster slutar strax dagis och ser fram emot att få börja skolan. Det är rätt skönt faktiskt, för nu kommer alla barnen vara på samma skola och eftersom vi bor granne med skolan kan de nästan gå dit själva.
• Maken har som jag skrev fått jobb och det är faktiskt på mitt jobb. Det fanns en ledig position för det som han kan, p g a en sjukskrivning, och han har fått chansen att provjobba månaden ut. Vi hoppas att han ska få stanna, för det ska anställa en person till framöver. Det är i alla fall himla trevligt att jobba på samma ställe. Det tror jag att just vi behöver, för det är lite ont om tillfällen då det bara är vi, utan några barn. :)
• Och jag trivs himla bra på jobbet med kollegor och arbetsuppgifter. Mitt jobb är emellanåt väldigt nördigt kul faktiskt. Som handen i handsken. Det hjälper förstås till för mitt allmänna mående.
• Förra helgen var vi på träff med vänner från facebook som äter samma kost som vi. Det var himla trevligt och vi hoppas det blir fler gånger. Så skönt att känna sig "normal" i det gänget. Och bra för barnen att träffa andra barn som också är glutenfria och mjölkfria.
• Jag fyllde 40 år i veckan och blev himla fint uppvaktad av familjen och kollegorna.

Det är alltså över lag rätt bra för tillfället. Kanske att jag kommer orka blogga lite i sommar också.Vad vill ni läsa om i så fall?