Tema studier - ordningsregler, fortsättning från tidigare år

Även på vår skola, där vi är mycket nöjda och har fantastisk personal, finns "något" föråldrade ordningsregler. Förmodligen påtvingat uppifrån högsta ort, i den s k "likabehandlingsplanen". Det känns inte så "likt", när ens barn ska skriva under att de inte ska missa sånt som beror på deras svårigheter p g a NPF. Visst ska de försöka som alla andra och försöka följa regler - det är inte det jag menar. Men de kan inte skriva på att de ska försöka att inte ha NPF-symptom..... Det blir kränkande för dem. De gör så gott de kan. Och vi uppfostrar dem. Vi gör också så gott vi kan. Jag lovar.

Att misslyckas med sånt som man skrivit under på blir ett dubbelt misslyckande. Killarna behöver främst stöd i stället för regler. Och förklaringar om varför.

Visst killarna får allt stöd de behöver i nuläget. Verkligen. Jag kan inte klaga på det. Vi har fantastisk personal. Fantastisk rektor. (Hoppas hon ser mitt svar som kompetensutveckling.....) Men dessa ordningsregler är säkert skadliga för många barn på skolan som inte har samma fina stöd som mina. Ett dokument med gammalt tänk och skuldbeläggande som grund. Så klaga gärna på det! Barnen vet väl ändå det här?

Om man inte vill ta bort dem, kan man väl lägga in det lilla ordet "försöka" överallt, så kan barnen i alla fall lyckas med att försöka.

Ett gammalt inlägg om detta:
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/08/ordningsregler-i-skolan.html

Och årets svar:

Tema studier: Lillebror har börjat skolan

Lillebror började skolan i tisdags. Nollan, dvs förskoleklassen. Vi har valt att låta honom testa först utan resurs, eftersom det gått så bra på dagis under hans sista år där. Han har klarat sig helt utan resurs och många bitar har fallit på plats såsom påklädning, finmotorik och kompislek. Det har helt enkelt känts fel att låta honom ha ett vuxet hjälp-jag eftersom han klarat sig själv. Men vi får se hur det går i skolmiljön......

Pedagogerna har bett mig att komma på deras personalmöte på måndag för att berätta om lillebror. Som jag tolkar dem är han inte helt lätt att hantera..... Ja, eller det vet jag ju, även om jag är lite "hemmablind" eftersom jag kan honom utan och innan.

"Vi har gått på föreläsningar och fått allmän info om NPF. Men vi vet ju inget om 'lillebror'."

"Jag vet ju vad som funkar på (storebror) M vid det här laget, men jag tänker att 'lillebror' är ett helt annat barn." 

"Det är ju ni föräldrar som är experterna på 'lillebror'." 

Man vill ju bara krama om pedagoger som säger så. De vill alltså att jag ska berätta hur lillebror fungerar, varför och hur de bäst bemöter honom. D v s de vill ha verktygen. Självklart ska jag göra mitt bästa för att fokusera just på verktygen och ge dem alla våra knep. Så att det blir så bra som möjligt för oss alla: För lillebror, för klasskamraterna, för pedagogerna och även för mig när jag sitter på jobbet och tryggt kan lita på att lillebror har det bra. Jag är så tacksam över att vi har personal som ser oss föräldrar som en resurs och som förstår att varje barn med NPF är unikt. Varför är det inte så överallt i Sverige? Och varför ska vuxna ha prestige när det handlar om små barns välmående?

Idag hade lillebror verkligen varit sig själv. (Innan i veckan hade han mest sprungit för sig själv.) Han hade:

• Skakat om en kompis som han inte tyckte följde reglerna i ett spel.
• Tagit och sprungit iväg med några spelpjäser för några flickor, för att han inte vågade fråga om han fick vara med. Klassläraren hade frågat honom varför han gjorde så och det var för att han var rädd att få ett nej. (Så jag började fundera på om det som hände i våras, när några dagiskompisar lurade honom att backa för att sedan springa ifrån honom, har satt sina spår.) Läraren hade reagerat och tyckt att det var ledsamt och berättat för honom hur han ska göra istället. Bra att hon håller koll på detta!
• När de hade förklarat gränsen för skolgården, så hade han sprungit runt och kikat noga. När de på ett ställe inte hade någon fysisk gräns, utan en gräns man fick hålla i huvudet, hade han ställt sig på rätt sida och hängt över till andra sidan liksom för att testa. 
• Vid samlingen hade han pratat och pratat om sitt specialintresse: Sitt datorspel. De andra barnen hade inte fått en syl i vädret och efter en stund hade de sett trötta ut. Klassläraren hade fått avbryta. Jag tipsade om att använda ett timglas, så det blir tydligt hur länge var och en får prata. 
• När de skulle rita självporträtt så hade han tyckt det var tråkigt och vägrade göra klart det. Han hade istället bläddrat och börjat på nästa sida. Jag tipsade om att prata i termer av datorspel. Att man måste låsa upp bana ett innan man får börja på bana nummer två. Det brukar motivera honom.
• Nu i sommar så har hygien blivit väldigt viktig för lillebror. I skolan så tvättar barnen händerna innan de går till matsalen. Problemet var att lillebror kom på att han blev smutsig när han tog på sig skorna och fick tvätta om händerna i matsalen. I fortsättningen så löser de det genom att lillebror bara tvättar händerna efter att han tagit på sig skorna, dvs i matsalen.

Nästa blogginlägg kommer handla om vad jag tänker säga till pedagogerna på måndag.

Fler blogginlägg på tema studier hittar ni här:
https://www.facebook.com/pages/Neurobloggarna-F%C3%B6lj-v%C3%A5ra-temaveckor/111575532334914

TEMA studier - M börjar mellanstadiet och det känns bra

M börjar 4:an på tisdag och ska få ny personal. Okej helt ny är den inte, för klassföreståndaren har haft honom i engelska det här året. Konstigt nog så har jag och engelskaläraren inte träffats tidigare, så jag bad om ett möte med henne inför mellanstadiestarten. Bara för att träffas och snacka ihop oss lite. För att "bilda team". Det mötet hade vi idag.

När jag dök upp, så var inte bara klassföreståndaren där. Även parallellklassens klassföreståndare var där. Och specialpedagogen. Och resursen. Och NO-läraren. De hade alla tagit chansen att haka på och vara med på mötet. Och alla tittade de stort på mig. Föräldern som är öppen med sonens förmågor och svårigheter. På vår skola är det alltid så. När jag öppnar munnen och förklarar hur M fungerar och varför, samt vad han behöver så suger de åt sig som svampar. De är erfarna och kompetenta pedagoger, och jag gissar att de ständigt söker ny kunskap. Vill ha fler verktyg för att underlätta sitt arbete. Vill förstå. Ja, så uppfattar jag dem. Självklart vill de göra så bra för barnen som de kan. Självklart vill de underlätta sitt eget arbete med mitt barn. Det är så självklart för dem och för mig. Och så svårt att förstå att det inte är så överallt i vårt land..... Vad ska man med prestige till?

Jag fick se klassrummet och Ms egna rum. Vi gick igenom olika tänkbara placeringar i klassrummet som kunde funka för M, men jag bad dem fråga M själv. Så han ska gå dit imorgon och titta.

Jag inledde med att visa dem alla resultatet på skattningen av Sensory Processing Measure (SPM) som vi föräldrar och lågstadiepersonalen gjort. Och som HAB uttalat sig om, med förslag på åtgärder för att underlätta för M. Det var för att de alla skulle förstå vilka svårigheter han har. Som inte syns. Att han är bland de 1-2% av barnen i Sverige som har det kämpigast med sensoriken. Så de tar hans svårigheter på allvar. Det är annars lätt att tycka att han är så trevlig och så intelligent, att  man inte ser vad han kämpar med inombords. Grafen som visar resultatet är rätt talande. Jag sa att de får kopiera upp papprena och ge till alla som jobbar med M. Här kör vi med öppna kort, för Ms bästa. Hur ska de annars kunna ta hand om honom på bästa sätt?!

Jag pekade på delsumman för området "planering" förklarade att M har mycket svårt att lära sig ta ansvar för sitt egna arbete och planera sin tid. Att det är därför resursen är så värdefull. Jag förklarade skillnaden mellan arbetsminne och långtidsminne. M har nämligen fenomenalt långtidsminne och brukar blända vuxna med sitt minne och sina kunskaper, så det var lite svårt för dem att förstå att han har sådana problem med arbetsminnet dvs korttidsminnet. Jag förklarade att min pappa klarade sitt liv genom att skriva ner listor och bad dem hjälpa M att hitta sådana verktyg för att komma ihåg. Samt att skriva ordentliga arbetsbeskrivningar och inte bara "sidan 32-33", typ....

Jag förklarade också att M inte kan lära sig tänka bort alla intryck som trillar på honom. Att han kan vara med i storklass, men att det dränerar honom på energi. Att det "kostar". De lyssnade och nickade allvarligt. Jag tog även upp det här med att han inte klarar höga ljud och inte kan vänja sig vid det. Samt lite annat.

Vi gick också igenom Ms val av fri aktivitet och jag sa att jag föredrog matematik eftersom han behöver fler utmaningar där. Jag fick då en beskrivning av ungefär vilka barn som hade valt det. Allt för att de vill att M ska ha det bra och passa in, samt gärna söka sig mer till de andra barnen. (Han gör sällan det på rasterna.) Så genomtänkt!

Jag avslutade med att säga att de gärna fick SMS:a eller be om ett nytt möte om det är något de undrar över.
"Ni är duktiga och erfarna pedagoger. Ni är experter på skolans värld och jag är experten på mitt barn. Undrar ni något så finns det alltid en anledning. Bara fråga! Och är det svåra frågor, så får vi slå våra kloka huvuden ihop och försöka lösa det." sa jag och såg hur lättade de såg ut. 

Det kommer bli bra det här!

TEMA studier - ADHD-hjälpen

Jag blev kontaktad av en väns svärmor som haft en fungerande verksamhet för barn med ADHD i nästan 15 år. Barn som den vanliga skolan inte klarat av. Jag hade ingen aning om att denna skola finns här i Skåne, i Hjärnarp norr om Ängelholm. Agneta har inte marknadsfört sig så särskilt mycket, men sedan många i hennes närhet har sagt åt henne att hon måste sprida sina metoder, så har hon börjat undervisa pedagoger. Hon berättar om ADHD och hur hon gör för att få en fungerande skoldag. Titta vilka fina omdömen hon fått nedan av barnen, föräldrarna och andra runt barnen! Man blir alldeles varm. Här är hennes gästbloggsinlägg på tema studier:


-------------------------------------------

Hej!

Jag heter Agneta Alexanderson.
Jag har haft en skola i nästan 15 år där jag bara tagit emot bibass, egen påhittad förkortning för barn i behov av särskilt stöd.
Jag har undervisat och funnits i barnens omedelbara närhet hela skoldagen.
Jag har haft många nöjda barn och föräldrar.
Jag har fortfarande kontakt med flera av dem.
Jag har gjort många erfarenheter och skaffat mig stora kunskaper om vad som behövs för att få skoldagarna att fungera.
Jag vet att det finns både rektorer och pedagoger som vill ge bibass det de behöver.

Att vilja räcker inte.

Man måste både veta HUR man ska göra och sen jobba på det viset.

Det är just detta jag specialiserat mig på.

Känner Du någon pedagog som skulle ha nytta av mina kunskaper?

Läs då mer på ADHD-hjälpens hemsida: www.adhd-hjalpen.se

Tack för ordet!  

Agneta Alexanderson,

 A D H D – h j ä l p e n 

 - specialist på pedagogiska lösningar

Så här tycker barnen:

·         Jag kan koncentrera mig.

·         Det gör inget om jag gör fel.

·         Jag får mer hjälp.

·         På min gamla skola fick jag bara skäll hela tiden.

·         På min gamla skola rymde jag, det gör jag inte nu längre.

·         Jag sover bättre på nätterna.

·         Jag är lite bättre på att hålla reda på mina saker.

·         Jag tycker det är roligt att gå till skolan.

·         Jag skriver så det går att läsa.

·         Jag vågar läsa högt. 

·         Jag har bättre humör när jag kommer hem.

·         Jag har inte ont i magen längre

·         Innan var jag hemma flera månader, nu går jag i skolan varje dag

·         Jag känner att jag kan

·         Jag känner mig smartare

·         Jag har blivit bättre på att inte säga nej och vägra göra något

·         Jag har lärt mig mer än jag någonsin gjort på gamla skolan

Så här tycker föräldrar:

·         En skola som till fullo uppfyller kraven på vad vi menar med skolkvalitet.

·         Jag är mycket nöjd och börjar förstå att om mitt barn fortsätter på den skolan kan hon gå en ljus framtid till mötes.

·         Mitt barn mycket lugnare och tryggare, kommer inte som innan hem från skolan gråtande. Sover nu tryggt på nätterna.

·         I dag går mitt barn gladeligen till skolan och kunskaperna har förbättrats på ett sätt vi aldrig trodde var möjligt.

·         På en utvecklingsskala 1-10 med mitt barn, får ni 17.

·         Mitt barn har blivit bättre på att rikta uppmärksamheten utåt.

·         Känner mig trygg med att ni kan hantera också dåliga dagar

·         Mitt barn utvecklas i sin inlärning, studieförmåga och kunskapsinhämtning optimalt hos er

·         Agendan gör att jag lätt kan följa vad som hänt i skolan och en bra utgångspunkt för samtal

·         Mitt barn har enligt vår uppfattning kommit till himmelriket.

·         Tidigare skolvägrare nu först uppe, glad och pigg.

·         Våra förväntningar var höga. De har överträffats. Vi är verkligen nöjda.

·         Ni ska ha stora A för det ni gjort med mitt barn

·         Med hjälp av er duktiga personal har mitt barn äntligen kunnat ta del av alla ämnen i läroplanen och är för första gången på god väg att uppnå kursmålen för sin åldersgrupp.

·        Tack för allt ni gör för min guldklimp

Så här tycker andra runt barnet:

·         Förutom att själva det pedagogiska arbetssättet har varit bra, så har ni också kunnat erbjuda en mycket lugn yttre miljö, något som är mycket svårt att få till stånd i en vanlig skola.

·         Man möts här av det man idag mer och mer sällan får, ett engagemang utöver det vanliga.

·         Jag hoppas verkligen att fler rektorer upptäcker er och vad ni ger, som vanliga skolan inte kan.

·         Ni ska veta att jag så fort tillfälle ges berömmer er för allt ni gjort för att få NN dit han befinner sig i dag.

·         Ni är vår livlina. 

·         Ni gör ett oerhört professionellt arbete.

·         Ni ska ha en stor eloge för allt

·         Jag rekommenderar er varmt.

·         Stora framsteg och snabbare än förväntat, TACK!

·         Med tanke på de svåra förutsättningarna har ni gjort ett mycket bra arbete hittills

Arsenik

Igår var en tung dag. Vi fick resultatet på Ms hårmineralanalystest och fick reda på att han har en skadligt hög nivå av arsenik i kroppen.

Testet som jag dessutom gjort i smyg när han sov. Jag klippte några hårtestar bak i hans långa hår när han sov. Han hade ALDRIG gått med på det i vaket tillstånd utan hade fått grym ångest om jag hade frågat honom om det. Tyvärr så kände han senare att jag hade klippt dessa hårtestar och var inte alls glad på mig. Så klart! Men jag ångrar ingenting. Nu måste vi avgifta honom från arseniken. Enligt den näringsterapeut som vi ska börja gå hos, så har vi upptäckt det i tid. Han kommer troligtvis inte få cancer av det. Nu måste vi läka hans tarm ytterligare och få igång levern att avgifta honom.

Fler tester väntar: Korsreaktionstest på annat än gluten och mjölk t ex havre, majs och potatis, test för autoimmunitet samt förhoppningsvis ett PANDAS-test. Vår terapeut har samarbete med en läkare, så jag hoppas på att få alla tester vi behöver. Tyvärr så får vi då betala ur egen ficka, men vad gör man? Vi måste ju åtgärda detta. Och den svenska offentliga sjukvården är ju vad den är.....

Man ser på övriga värden att hans kropp är stressad. Man får högt natrium och kalium om kroppen producerar mycket magsyra.

Hur han fick det? Det vet vi inte och frågan är om vi någonsin får veta. Det kan vara:

* Vattnet
* Rismjölken och riset. Som liten åt han en del risgröt.
* Skaldjur och fisk
* Grödor odlade på mark som innehåller arsenik eller som besprutats med arsenik (insektsmedel)
* Något från något av husen vi bor/bott i.
* Någon vaccination.
* Något annat.

Vi kommer testa fler familjemedlemmar för att försöka förstå hur han fått detta och om det kan vara vattnet i vårt hus.

Det finns inga gränsvärden för hur mycket arsenik maten får innehålla och det är väl skrämmande om något?!
http://www.swedishmatch.com/sv/Snus-och-halsa/GOTHIATEK/GOTHIATEK-standard/Arsenik/