Translate

onsdag 14 mars 2012

"Jag viiiiiill inte sluta med nåt mer."

Ja, det går inte så bra att få M att vilja sluta med mjölk. Han tycker fortfarande att det är jobbigt att vi tagit bort gluten för honom. Han märker ju inte den långsamma förbättring som har skett sen i somras.

Jag försökte lite försiktigt att introducera idén m h a två sagor, varav den ena när "det lilla blå flygplanet" fick sluta med helikoperbränsle, eftersom de trodde att han var allergisk mot det och gjorde att hans propeller bara ville snurra och snurra. M genomskådade mig på slutet och skrek: "Neeej, jag vill inte sluta med mjölk. Jag viiiiiill inte sluta med nåt mer."

Jag försökte muta honom med nästan vad som helst. Frågade vad han allra helst vill ha och gick med på att han kunde få välja tre nya gosedjurskatter i leksaksaffären, trots att han redan har ca 30 stycken. Men det gick ändå inte hela vägen.

Så vi beslutade att ta det lite lugnt med honom. Att be honom minska på mjölken istället. Hemma lagar vi mjölkfritt utan att han märker någon skillnad, m h a havregrädde och rapsolja. Och i skolan lagar de också mjölkfritt till honom. Hemma väljer han alltid att dricka äppelmust, apelsinjuice eller vatten före mjölk, så det är egentligen bara i skolan som han dricker mjölk.

Hans resurs har fått honom att dricka halva glas mjölk och resten vatten. Och hon erbjuder honom ett kryss på belöningsormen här hemma, om han bara dricker vatten.

Jag har försökt luska ut varför han tvunget vill ha mjölk i skolan, men inte hemma. Det är ju lite konstigt. Är det för att han inte vill sticka ut? Vara som alla andra? Han säger att det är för att mjölken smakar så gott, men jag vet inte om jag tror att det är därför. Igår kom en av pedagogerna med en bra gissning. Han tror att det är rutinen som är viktig för M. "Först går man hit, sen hit" osv. Helt klart något att jobba med, dvs att jobba in en ny rutin.

To be continued....

lördag 10 mars 2012

En ny blogg om vår mat

Jag beslutat mig för att starta en separat blogg, med kortfattad fakta om kost (från böcker som jag läser) och mina egna recept. Jag tyckte det var bättre så, att dela upp det. Hoppas ni inte tycker det blir för rörigt. Tanken är att det ska bli mindre rörigt och att ni lättare ska kunna läsa det som passar er bäst! :) Berätta gärna vad ni tycker om detta upplägg!

http://aspergermammasrecept.blogspot.com/

onsdag 7 mars 2012

M, nu utan mjölk!

Igår såg jag följande forskningsrapport:

http://www.news-medical.net/news/20120301/Gluten-free-casein-free-diet-more-effective-in-improving-ASD-behaviors-and-symptoms.aspx

Det var detta som gjorde att maken äntligen gav med sig på att vi NU ska ta bort alla mjölkprodukter för M. Jag har velat det ett tag, medan maken har velat vänta till sommarlovet. Jag har haft lite ångest varje gång M fått i sig mjölk, eftersom jag är rätt säker på att den skadar honom. I vilket fall så är vi skyldiga honom att testa. Att se ifall hans tics möjligtvis försvinner, eller minskar. (Hoppas, hoppas!)

Han har ju blivit mycket bättre av den glutenfria dieten, som vi började med i somras. Detta är vi föräldrar och hans lärare helt överens om. Finns ingen tvekan hos någon. Och vänner och släkt, som inte träffar honom lika ofta, säger också att M blivit mycket bättre.

Jag var precis inne och pratade med skolsköterskan. Det var inga problem att börja med det fr o m imorgon (hon är jättebra), men hon tror att de vill ha läkarintyg. Jag vet att det egentligen inte behövs, men vi får se. Vi får kanske ett läkarintyg. Får ta en sak i taget. Annars får vi väl anmäla vegankost, för veganer äter ju inte mjölkprodukter.... Skojar! Men seriöst, så tror jag att det löser sig. Och i skolköket är det nog hanterbart, eftersom han redan får egen mat (gluten-, socker- och färgämnesfri). De får ersätta smöret med olja (helst raps) och ta bort mjölk och grädde.

Och här hemma så fixar vi det. Jag äter ju redan mjölkfritt sen 3-4 månader tillbaka, så jag/vi har vanan och tänket inne redan. Och M är superduktig med maten. Han älskar grönsaker och äter det mesta, så länge man inte blandar maten. Så vi har tur. Detta är ovanligt vid autism, jag vet. (Dieten är inte praktiskt genomförbar för alla autistiska barn, jag vet.... Vissa äter bara några få maträtter.)

Det svåra är att få M att acceptera detta. Blir att diskutera ikväll. För han vet inte om det än. Wish me luck!

måndag 5 mars 2012

Han torkar sig själv, den enkla lösningen

Alltså ibland så krånglar man till det pinsamt mycket för sig själv. Vi har länge försökt få M att torka sig själv i rumpan efter toabesök. Klasskamraterna gör ju det, och han är lite kinkig med vilken pedagog som torkar honom i skolan. Det har varit ett problem för honom. "Neeej, jag torkar mig inte om där är bajs!" har han skrikit. Han har kunnat öva efter att vi föräldrar först torkat honom ren, men inte mer.

Så idag fick jag ett infall. Det var bara M och jag hemma (studiedag), och han hade bajsat. Jag mindes att han hade varit besviken på morgonen för att han inte hade fått ett kryss på belöningsormen. "Vill du ha ett kryss?" frågade jag. Han tittade frågande på mig. Kryssen är ju egentligen till för mornar som funkar bra. Det saknades endast ett kryss till nästa belöning och jag hade berättat att den hade med katter och göra. M a o var han väldigt sugen på ett kryss till.

Så han torkade sig och torkade sig, ca 10 ggr. Det gick hur bra som helst. Jag fick fixa det sista, men det var ju inget att hänga upp sig på. Han fick boken, "100 katter som förändrade världen". Vi hann sen läsa om tre av katterna. Hans självförtroende var på topp. Torkat sig själv + fått en belöning, mycket bra!

Tänk att det var så enkelt!

Komiska kodord

Maken och jag har kommit på något nytt som vi ska testa. Anledningen är, om jag ska vara ärlig, att vi inte alltid klarar av att vara trevliga mot varandra. Ni vet, när man är stressad och pressad, är det lätt att det slinker ur fel saker ur munnen. Och att man tolkar den andre fel. Det blir lätt att den som känner sig angripen försvarar sig med något surt tillbaka. Och så haglar "skit-kakorna" i luften. Eller sandlådesanden.

Det nya vi ska testa, är att så fort man känner sig angripen, kritiserad, förminskad osv, så säger man en komisk kommentar, eller ett skämt. Något som vi båda tycker är kul. Ett internt skämt. Så kul att man inte kan låta bli att dra på smilbanden så fort man hör det ordet eller den meningen. Underförstått så betyder det givetvis "Nu får du sluta! Skärp dig!". Det är ett kodord, eller en kodmening.

Vi testade några kommentarer igår, som får oss båda att automatiskt dra på smilbanden. Jag tror det blir bra! Kul hade vi i alla fall.