Idag när jag kom och hämtade lillebror fick jag veta att det hänt en incident. Lillebror hade slagit en kamrat på halsen när de blev ovänner över ett spel. Det var dessvärre en kompis som varit opererad i halsen som liten. Han hade inte andats själv vid födseln så han har haft ett rör i halsen. Naturligtvis är det inte optimalt att få ett slag på ärret så killen hade blivit jätterädd.
Lillebror hade givetvis förstått direkt att han hade gjort fel så han gick iväg och grät och ville inte prata om det med pedagogerna. "Jag kan bara berätta för min mamma" hade han snyftat.
Pedagogen som var där hade blivit överraskad över att det hade hänt. Han har aldrig slagits tidigare i skolan. Och det hade gått väldigt snabbt. Hon sa att hon hade sagt åt honom att han inte fick slåss.
De vet lite hur vi har det hemma. Att lillebror och lillasyster slåss jättemycket, så jag sa att lillebror givetvis vet att han inte får slåss och det höll hon ju med om. Det var nog bara en reflex. Man säger ju så när någon slåss. Men hjälper det?
När lillebror blir så där arg, och känner att han bara måste smocka till någon så hjälper det inte att han vet vad man får och inte får göra. Han smockar till ändå. Impulsen blir för stark. Speciellt när han, som i det här fallet, känner sig orättvist behandlad. Då upplever han det som att han försvarar sig själv. Och man är ju oftast sig själv närmast, eller hur?!
Så jag sa till pedagogen att de måste förebygga och gå emellan innan lillebror blir så här arg. Att vi kommer stötta dem i det.
Ja sa till lillebror att han, nästa gång han blir så här arg, helst ska gå iväg och inte slåss. Men om han absolut måste slåss så ska han slå på axeln, speciellt på den här killen. Han visste ju inte om ärret innan och vill inte skada sin vän, så det var inte svårt att övertala honom om den saken.
Nu är det ju inte så att jag godkänner att han slåss. Han får inte slåss. Men om den där kraften blir för stark så han bara MÅSTE slåss och inte kan hejda sig, så ska han sikta på axeln, inte halsen. Jag sa så för att lillebror behöver en annan bättre strategi än att "slå på halsen" (vilket ju är farligt för alla). Om man ger honom den enda alternativa strategin "att gå iväg" så kommer han fortsätta slå på halsen när han inte kan låta bli att slåss. Av två dåliga ting får man välja det minst dåliga. Så nu finns strategin "slå på axeln".
Tack och lov är det som sagt enda gången det hänt i skolan.
Tack och lov hade jag föräldrarnas mobilnummer så vi har pratat ut om alltihopa och är överens om att vi måste be skolan ha lite extra koll på barnen. Det vuxna sättet att lösa det på, istället för att kasta skit på varandra och varandras barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar