Translate

måndag 27 juli 2015

Lukttrött

Lillebror har känsligt luktsinne. Vi kallar det för superlukt. Alltså en superkraft. Men det kan också vara ett hinder för oss, som t ex när vi ska åka bil. Lillebror säger att han tycker att vår bil stinker något förfärligt. Han vill bara åka max 7 minuter i taget och under tiden så måste han spotta i en spottkopp, för lukten sätter sig i saliven på honom. Det hade varit helt ok om alla resor var max 7 minuter, om han INTE hade skrikit i bilen under tiden och om den där spottkoppen bara fick vara spottkopp och inte flyttades runt i bilen för att reta syskonen med äcklig saliv.....

I höstas när vi åkte på dop så försökte lillebror rymma så fort vi stannade bilen. Han försökte springa iväg när vi stannade på mackar och andra rastställen, vilket förstås var helt livsfarligt. Vi var tvungna att köpa flera olika sorters Wunderbaum för att få in honom i bilen och komma vidare. Maken fick veva ner rutan på motorvägen för att själv orka köra, trots Wunderbaum-stanken..... Så vi har inte rest några längre sträckor sen dess. Men nu ville vi verkligen iväg på semester till släktens stuga.

Vi vet inte vad det är för lukt som han stör sig på, så det är lite svårt att åtgärda det. Bilen används som vindsurfingbuss av maken, så vi har trott att det varit gammalt sjögräs eller något annat som luktat "surfsunk". Men det kan lika gärna vara bensinlukten han stör sig på. Det som hände när vi var ute med båten indikerar det. I vilket fall har det inte hjälpt så mycket att lukta på något gott som t ex en muffins, pepparmintolja eller ens nymalet kaffe. Han klagar ändå. Det funkar lite grann att muta med någon torkad bananbit eller godisbit, så det fick vi göra för att komma iväg. Som ni kanske vet så är det sällan de här barnen får godis, men måste man så måste man....

Och för att in honom i bilen så fick vi ljuga för honom att resan var kortare än den var - vi sa 1 timme när den egentligen var 2,5 timme. Efteråt så tyckte han att det var värt det eftersom vi stannade några dagar.

Det som hände när vi var ute med den lilla motorförsedda ekan var att lillebror mitt på vattnet fick ett utbrott. Han sa att han var uttråkad plus att han var "lukttrött". Han ville kliva av båten mitt på vattnet, så vi fick ta in på en liten ö, så han fick gå i land en stund och röra på kroppen och vila från lukten. Vi testade sen att ro, men det tog ju så lååååång tiiiiid, så då fortsatte utbrottet. Och när maken satte igång motorn, så blev det värre. Som väl var hann vi i land innan det gick över styr. Även om vi hade flytvästar, så är det inte så kul att ramla i med tre barn som inte kan simma och med fiskekrokar i båten.....

Nästa gång vi skulle ut och fiska så stannade jag och lillebror i stugan.

Som jag skrivit tidigare så kommer jag skriva fler inlägg om vår semesterresa framöver.



9 kommentarer:

  1. Jobbigt. Att avgränsa ljud och bild är ju lättare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant! Jag glömde skriva att han satt och höll för näsan undra halva resan i höstas. Jag var rädd för att han skulle skada sin lilla näsa.

      Radera
  2. Oj, va jobbigt! Jag har lärt mig att munandas närhelst det blir jobbigt med snusklukter. Kan han lära sig det? Eller en sån där nypa på näsan som man har när man simmar? Han går ju att diskutera med så kanske han skulle gå med på det?

    SvaraRadera
  3. Jag bara funderade... Det där om att det inte hjälper att lukta på annat men däremot att ÄTA något, och att han måste spotta o.s.v. ... Du tror inte att det kan vara så att det faktiskt ÄR känslan i munnen som är värst för honom? Har ni provat med munskydd? Titta här: http://www.webmd.com/brain/news/20050817/can-you-smell-through-your-mouth

    SvaraRadera
  4. Har antagligen samma problem som lillebror, brukar också känna lukter i munnen på något sätt som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men har fram tills jag läste detta förutsatt att det var så för alla. Om jag andas med munnen när det luktar äckligt så känns det som att jag äter det äckliga. Är nog så för lillebror med.

    Tror mycket väl att han kan störa sig på bensinlukten i bilen. När jag var liten blev jag alltid illamående av billukt, tror att det var bensinen som var boven.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig känns det också som att jag "äter" det äckliga, kan absolut inte andas med munnen när det luktar illa eller starkt.

      Radera
  5. Jag vet att du skrev det här inlägget för jättelängesedan och jag hoppas att Lillebror hanterar bilresor bättre nuförtiden!
    Jag ville bara berätta att vår store kille, 11 år, aldrig andats med näsan i bilar. Inte nu heller. Han har som tur är inte trubbel med att lukten fastnar i munnen, men däremot känner jag igen mig i det.
    När sonen var yngre kräktes han ofta av lukten, nuförtiden hinner han säga till innan det händer och ibland hjälper det att bara veva ner fönstret.

    Som någon skrev ovan så skulle jag kunna tänka mig att det kan hjälpa att inte andas med näsan och kanske ha ett munskydd för att hindra det värsta att komma in i munnen.

    Både jag och vår 11åring har autism och är båda extremt luktkänsliga. Jag minns när jag var gravid, harrejisses, det var en pärs med alla lukter då, när man redan är känslig sedan innan, haha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommmentar. Jag ser alla nya kommentarer. :) Lillebror har inte vant sig men vi har bytt bil eftersom "den stinkiga bilen" gick sönder, till lillebrors glädje. Vi vet fortfarande inte vad det är han stör sig på. Vi får se om det blir samma äckliga lukt i bilen i vår när maken börjar vindsurfa igen och därmed lägger blöta vindsurfinggrejer i den..... Munnskydd har hjälpt en hel del, men jag undrar om det inte är mest psykologiskt för det är nog inte helt tätt. Maken är som du, superkänslig för lukter. "Som att bli våldtagen i näsan" brukar vi säga om det. Alltså inte våldtagen i vanlig bemärkelse, men att andras lukter ska tränga sig in där är lite jobbigt. Det tycker jag med om någon stinker parfym eller illalukt.

      Radera