Här är jag igen

Det har varit lite tunt med inlägg på sistone. Det beror på en kombination av olika saker. Först och främst så har livet här hemma blivit mycket lättare. Lillebror har inte så många negativa autismsymptom kvar, så jag har inte lika mycket att skriva om honom. Det finns 773 publicerade inlägg med detta i bloggen, så rätt många ämnen har jag redan berört och jag tänker inte skriva om dem igen, och igen. Sen så har jag börjat jobba. Visserligen halvtid, men dygnets timmar räcker ofta inte till. Och eftersom jag har mer ork rent fysiskt så vill jag komma igång och städa huset, för det behövs verkligen.

Och sen så har jag börjat läsa på om näring, vitaminer, hjärnan och egentligen hela kroppen. Det finns mycket kunskap i utlandet och jag känner att jag måste ta till mig den nya kunskapen för att se om det är något mer vi kan göra för M. Med tanke på hur pass mycket bättre lillebror mår, så kan jag inte låta bli att tänka att även M kan må bättre än vad han gör idag. Jag vill i alla fall försöka. Det verkar på den senaste forskningen som att inflammation har en central roll vid autism. Och inflammation kan man få av bland annat födoämnesallergier. Vi har ju upptäckt en hel del, men har vi upptäckt alla? Vi har börjat gå hos en näringsterapeut med M för att reda ut detta samt om han har några vitamin- och mineralbrister. Det är helt enkelt svårt det här med människokroppen, så jag vill läsa på fakta (studier och lyssna på duktiga forskare) och sen så är det bra att testa hur det verkligen står till i Ms kropp, så vi inte bara gissar och ger vitaminer och mineraler i blindo. Vi har gjort ett test som visade på magnesiumbrist och zinkbrist. Just nu väntar vi på fler resultat, men jobbar på att stärka Ms kropp under tiden. Jag vet inte hur mycket intresserade ni läsare är att veta om detta, så jag kommer inte gå in så mycket på det, för det är rätt mycket, om inte någon av er kommenterar och ber att få veta. Eftersom jag själv inte vet vad som funkar för M ens en gång, så vågar jag inte ge några generella råd. Mer än att jag mer och mer tror på att ta hjälp från någon som är duktig på detta och som inte är rädd för att testa. Vi går privat, då vi inte orkar kämpa med den offentliga sjukvården. Då får man också betala testen ur egen ficka.

"Test, don´t guess!"

Jag kommer förmodligen aldrig sluta blogga, så ni vet. Men jag kommer följa det som jag alltid följt: Jag bloggar bara då jag tycker att det är kul + att jag känner att jag har något som jag verkligen vill berätta. Jag vill ju varken slösa er eller min tid.