En tung höst

Det var länge sen jag skrev. Det har varit en rätt tung höst. Maken jag jobbat heltid, vilket har inneburit att jag lämnat och hämtat. Dessutom har barnen somnat sent, så det har liksom inte funnits varken tid eller ork över till att blogga.

M har haft en tung höst. De senaste 4 dagarna har jag varit på besök i skolan för att se vad vi kan förbättra och förändra för honom så han orkar. Det är läskigt hur snabbt det kan gå åt fel håll. Jag har trott att det har handlat om åldern för att han haft mycket oro, och i princip all oro har handlat om att det skulle hända mig något eller att han gör något fel. Jag har inte fattat att han är på väg in i väggen och att oron bara är ett symptom på det. Andra symptom har varit att han vägrat ta upp sin penna eller sitt sudd i skolan. Eller bara lagt sig ner på golvet och inte gjort något.

När han fått vila mer efter skolan och tagit det lugnare har också oron försvunnit till större del. Skönt! Han har liksom bara fått vara och ta det lugnt utan tjat. Tittat på film eller bara får ligga still på en matta i en timme. Jag har åkt tidigare från jobbet för att jobba sista tiden hemifrån, så M har kunnat komma hem lite tidigare några dagar. Efter det har han orkat vara social med familjen.

Det var väldigt nyttigt att vara på studiebesök i flera dagar. Han har bra dagar och dåliga dagar, så är man bara med en dag, så missar man mycket. Jag skulle gjort det för länge sen. Man har ju 10 kontaktdagar/barn med funktionshinder, så varför inte utnyttja dem? Rekommenderas! För en gång skull var det lite mindre att göra på jobbet, så jag kunde t o m göra det utan att känna mig sönderstressad.

M är ordletare

Min lille aspergare hade i läxa att hitta svåra ord i läseboken. Han skulle också hitta deras betydelse för att berätta för kamraterna imorgon. Han hittade ordet cannabis. 

"Det är knark." sa jag. 

Men han ville jag skulle googla det. På Wikipedia hittade jag:

"Cannabis (även känt som marijuana i växtform och hasch i kådform), är en psykoaktiv produkt som utvinns ur lågväxande varianter av hampa (Cannabis sativa) och (Cannabis indica) med medelhög eller hög halt av tetrahydrocannabinol (THC), dock är (THC) enbart en av 483 kända komponenter av växten." 

Inte kunde jag låta honom skriva det till kamraterna, för hand och på begränsat utrymme, så jag sa: 

"Ett sorts knark från cannabisplantan." 

"Står det det?" undrade han. 

"Ja, det gör det." sa jag. Lite måste man få styra upp och hjälpa honom summera svåra ämnen.... 

Nästa ord var folie.

"Den här gången litar jag på dig." sa han.

"Ok, bra. En tunn skiva med t ex aluminium eller plast." sa jag och visade honom en bild.

Manual för ombyte till och från gympan

Med resursens tillstånd så publicerar jag Ms manualer som han använder på gympan. Funkar kanon. Han klarar ombytet själv med hjälp av dessa listor. Nästa steg blir nog att lägga in den i hans mobil, så den finns lättillgänglig och så det ser mindre konstigt ut för kamraterna.

En trygg och stabil hemmamiljö

"Det märks att 'lillasyster' har en trygg och stabil hemmamiljö." 

Så sa lillasysters förskolelärare igår. Allting går jättebra för henne i skolan. Hon är snäll, glad, lydig, säger till, är en god kamrat, ordningsam, gör skolarbetet och fixar det hon ska själv. Det fanns inga anmärkningar alls, förutom att vi ska be skolans logoped hjälpa henne lite med uttalet.

Med killarna så är jag van vid att det blir många diskussioner om sånt vi behöver hjälpa dem med. Det är alltid nåt. (Även om lillebror funkar lika bra som andra barn i skolan nu. Och dessutom helt utan resurs.)

Det känns himla gott att höra en sån kommentar när man är en kämpande förälder till barn med speciella behov och eftersom man själv ibland undrar över lillasysters situation. Ja, ni som också har barn med speciella behov kan säkert tänka er in i hur glad man blir (eftersom det är vanligt att vi misstänkliggörs p g a barnets funktionshinder). Speciellt eftersom det sas av en pedagog som hade lillebror förra året. 

Det är inget fel på oss som föräldrar, utan vi har bara råkat få barn med lite "extra allt". Vi har inte direkt gjort något annorlunda med lillasyster än med brorsorna. Definitivt inte varit extra stränga i alla fall. Jag skojar lite, för det är ofta kritik som vi NPF-föräldrar får, att vi ska sätta ner foten och inte dadda med barnen. Vilket så klart inte botar NPF.....

Kompenserande strategier - som när man inte är en kamel i öknen

I morgon så är det no-prov i Ms klass. Vi har pratat om fotosyntesen och djur hela eftermiddagen för att M ska lära sig. Vi lärde oss att kameler kan klara sig ett halvår utan vatten och att de kan dricka lika mycket vatten som ryms i ett badkar när de är törstiga.

Då kom jag på ett bra sätt att förklara vad kompensatoriska strategier är för något. Sådana som M behöver och förmodligen kommer behöva hela sitt liv.

Vi människor klarar ju av att vara i öknen för att vi har smarta hjärnor och kan fundera ut hur vi ska få med oss vatten dit. Det går precis lika bra som att vara en kamel.

Och det är samma sak när något är väldigt svårt för M. Då använder vi Ms smarta hjärna (och kanske något hjälpmedel) för att skaffa honom en kompenserande strategi. Det går precis lika bra.