En trygg och stabil hemmamiljö

"Det märks att 'lillasyster' har en trygg och stabil hemmamiljö." 

Så sa lillasysters förskolelärare igår. Allting går jättebra för henne i skolan. Hon är snäll, glad, lydig, säger till, är en god kamrat, ordningsam, gör skolarbetet och fixar det hon ska själv. Det fanns inga anmärkningar alls, förutom att vi ska be skolans logoped hjälpa henne lite med uttalet.

Med killarna så är jag van vid att det blir många diskussioner om sånt vi behöver hjälpa dem med. Det är alltid nåt. (Även om lillebror funkar lika bra som andra barn i skolan nu. Och dessutom helt utan resurs.)

Det känns himla gott att höra en sån kommentar när man är en kämpande förälder till barn med speciella behov och eftersom man själv ibland undrar över lillasysters situation. Ja, ni som också har barn med speciella behov kan säkert tänka er in i hur glad man blir (eftersom det är vanligt att vi misstänkliggörs p g a barnets funktionshinder). Speciellt eftersom det sas av en pedagog som hade lillebror förra året. 

Det är inget fel på oss som föräldrar, utan vi har bara råkat få barn med lite "extra allt". Vi har inte direkt gjort något annorlunda med lillasyster än med brorsorna. Definitivt inte varit extra stränga i alla fall. Jag skojar lite, för det är ofta kritik som vi NPF-föräldrar får, att vi ska sätta ner foten och inte dadda med barnen. Vilket så klart inte botar NPF.....