Fyra typer av pratare

M: 

"Det finns de som inte pratar så mycket, de som pratar vanligt, de som pratar som jag och de som pratar i sömnen också." 

Ja, han pratar ganska mycket. Nästan så att man undrar varför han inte pratar i sömnen också. ;)

Kommentaren kom efter att vi hade läst en sida i "Vad betyder det?". M kom själv på dessa kategorier. Härlig självinsikt, eller hur?!

Fyra kategorier av pratare alltså. Vilken är du? 

Om någon undrar vem som till hör kategorin "De som pratar i sömnen", så säg M att det är det åsnan (Donkey) i Shrek.

Det är skört när någon förälder blir sjuk

Maken har fått vattkoppor. Det är inte roligt att få det som vuxen, men han verkar hittills ha klarat sig rätt bra. Han har "kommit undan" med en himla massa prickar, svår huvudvärk och feber. Jag har hört att det kan vara mycket värre.... Han har fått virusdämpande medicin så vi hoppas att det håller sig där och inte blir värre. Men jag räknar med att han blir sängliggande till och från i 2-3 veckor.

Han har gjort det han orkat den lilla tid då han inte legat i sängen. Min mamma är här på besök och avlastar mig, så det har varit rätt okej. Men den där känslan av att allt är så skört har kommit tillbaka. Att ingen känner barnen tillräckligt väl för att kunna och orka ta hand om dem. Inte alla tre på en gång i alla fall. Att maken och jag inte får vara sjuka samtidigt. Jag hade bara en prick som liten när familjen hade vattkoppor. Det är klart att jag undrar om jag verkligen haft det och om jag kommer få det nu jag med, och vad som händer med barnen om vi båda ligger i hög feber i sängarna.

Vi som mycket snabbt gått från att känna att två vuxna på dessa tre barn var en vuxen för lite (dvs att det behövdes tre vuxna), till att känna att vi faktiskt klarar att ta hand om alla barnen var för sig. Och varit så glada för det. Typiskt.

Nu gäller det alltså för mig att ligga i framkant med det mesta, så jag klarar att rodda allt i 3 veckor. Men om ensamstående med barn med särskilda behov fixar detta (många går dock in i väggen), så borde jag fixa det tills maken är frisk. Det ska nog gå. Bara jag får vara frisk.

Just när jag oroade mig för min egen hälsa, så ringde svägerskan (som har fullt upp för egen del) för att höra hur det är med hennes bror. Hon erbjöd sig att ta hand om barnen om jag också dippar. "Vi har stort hus och extrasängar." Jag påpekar att maten är svår för dem: "Än, det får vi fixa i sådana fall. Ni får berätta vad vi ska köpa. Det är bara glutenfritt, mjölkfritt och sockerfritt va?"

Okej, det är inte precis allt som de inte äter, men jag tänker att med den attityden så kommer det ordna sig. Det var precis vad jag behövde höra just nu. Nu känner jag mig lite tryggare.

Lillebror tänker ut svåra tal, igen.

Jag läste en barnbok och pekade då den här byrån och frågade hur många lådor det är i den.

"Tolv!" skrek lillebror inom en halv sekund.
Jag: "Okej, hur visste du det?"
Vidar: "Jag såg dijekt att det var 3 jadej med 4 lådoj. Och 4+4+4 ä 12."

Senare på kvällen sa han: "Jag vet fyja olika som blir 12: 6+6, 2+2+2+2+2+2, 4+4+4 och 3+3+3+3." (Alltså: 6x2, 2x6, 4x3 och 3x4.)
Jag, förvånat: "Vem har lärt dig det?"
Lillebror: "Jag baja vet det."
 
Han är 6 år, har lätt autism (lätt Aspergers), och ska börja förskoleklass i höst. Jag är rätt säker på att matteförmågan är en styrka som han har tack vare sitt logiska tänkande, som kommer med autismen (i hans fall). 

Ursäkta om någon tycker det är skryt. (Det är det väl i och för sig...) Men nu är det "autism awareness month", så jag ville berätta.

Att ställa samma fråga flera gånger

Vi har fortsatt att arbeta med den här boken:
http://aspergermamma.blogspot.se/2013/10/boktips-vad-betyder-det.html

M behöver mer social träning. Vi tar det bit för bit. Igår så gjorde vi sidan som handlar om det här med att upprepa frågor. M gör det väldigt mycket, nämligen. Ibland håller vi på att bli tokiga på det beteendet, om jag ska vara ärlig.

Det kan ju finnas många olika förklaringar till varför man upprepar frågan:

• Att man tycker om att prata.
• Att man tycker om att höra svaret.
• Att det är roligt att fråga om.
• Att man är oroad eller stressad.
• Att man glömmer.
• Att man inte förstår svaret.
• Att man har svårt för att formulera frågan och därför inte riktigt fick svar på det man undrade.

Men M svarade bara "nästan aldrig, pyttelite och ibland" på alla de här alternativen.

Han säger däremot att han frågar om för att han vill höra att svaret är detsamma som förra gången. Och det kan man ju jobba med! T ex genom att:

• Ge honom en lapp med svaret som han kan titta på.
• Försöka att aldrig ändra svar fastän han frågar om. Ni vet när någon frågar samma fråga 10 gånger, så börjar man ändra på svaret bara för att personen ska bli mer nöjd och sluta fråga. Det blir ju faktiskt helt fel för M. Det gör honom osäkrare och mer benägen att fråga om, om det mesta. För han lär sig att människor ändrar sig med allt, när vi ändrar oss så där. Det är en ond cirkel.
• Förklara hur det känns för oss, när han gör så där. Ja, jag gjorde det genom att fråga honom samma fråga om och om igen. Han blev arg på mig.
• Prata om alltihopa med logik. Att det är sällan som folk ändrar sig, men att de däremot rätt ofta blir arga på honom. Och han vill ju aldrig att någon ska bli arg på honom.

Vi får se om det hjälper. Det blir nog några samtal till om detta, men det känns hoppfullt. Han verkar ha förstått, så nu måste vi nog mest bryta vanan.

Världsautismdagen - lösningsfokus!

Idag är det världsautismdagen. Först och främst så är det kanon att det är fokus på autism. Världen behöver förstå och bemöta de som har autism mycket bättre. Och anpassa sig och visa betydligt mer hänsyn. Samt se de otroliga förmågor som finns inom denna grupp. (Varför tar vi inte tillvara på detta mycket bättre?)

Det är också väldigt viktigt att hitta förbättringar där de har det svårt, så därför tänkte jag idag fokusera på två bloggar, som är väldigt lösningsfokuserade och som fler borde läsa.

1) Unik Familj - Bloggen skrivs av kanske Sveriges duktigaste sjukgymnast för autistiska barn. (?) Den duktigaste jag känner i alla fall. Hon är grymt påläst inom sensomotorik och har egna barn med autism som hon tränar och ser stora framsteg hos. Läs vad hon skriver! Klicka er vidare till bloggen, när ni läst inledningen:

http://www.unikfamilj.se/


2) Ett öga på autism - Bakom bloggen ligger en riktigt intelligent analytisk kemist. Hon är otroligt påläst om visuella svårigheter (referenser finns i bloggen). Och hon funderar på samband, tränar dottern (med autism) på alla möjliga sätt och det ger väldigt bra resultat. Hon ser dessutom själv bara med ett öga. Läs!

https://autismeyes.wordpress.com/


Det som jag själv har gemensamt med de här kvinnorna, är att vi alla lagt om kosten för familjen till och sett fantastiska resultat. Mina killar får gärna vara de underbara, unika individer som de är. Men de ska inte må dåligt.