Morgonen idag var bra. Han hade sovit bra och ätit bra och gick t o m sista biten själv till klassrummet. Gick in och satte sig, men såg då resursen och skrek till och gick ut igen. Vid det laget hade jag lämnat lillasyster och kom dit. Han var ledsen, sa han var skoltrött och resursen är "så ful" osv. Inget verkade funka och när jag skulle gå blev han jätteledsen.
Eftersom det är övergångar han har svårt med och klassläraren hade sagt att hon hade valt ut spännande böcker om rymden till honom, så gick jag med lillebror in i klassrummet och letade upp böckerna. Då var det fel på dem med. För att distrahera honom så han skulle sluta skrika och som en ren impuls så plockade jag upp ett grattiskort på honom och hans gosedjurkatt och visade honom. Då säger han: "Ja! Ja, vet vad jag kan ha; en katt här. Jag behöver någon att krama på."
Så jag lovade att gå hem och leta efter "Silvris" som var på bilden. "Säger du till när du kommer tillbaka?" undrade han. "Självklart! Du tror väl inte jag vill missa en bonuskram?!" sa jag. Jag hittade dock inte Silvris - har varit borta ett tag. Reservplanen var att ta med "Guldis" istället och han fick även ytterligare en katt med sig. När jag kom dit så sa han "Jag kanske inte ska visa dem." "Äsch", sa jag. "Ni är fortfarande små. Jag lovar att alla dina kompisar har gosedjur hemma som de kramar på." Med det så gick han in nöjd i klassrummet.
Tänk så enkelt det kan vara och tänk att han själv hittade lösningen! (Och nu menar jag givetvis inte att detta är lösningen på hela hans skolsituation, utan bara på problemet med övergången hemmet - skolan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar