Det blev en konflikt här igen mellan oss föräldrar och lillebror. Han har varit rätt olydig på sistone och det kan vara rätt jobbigt. Trots? I alla fall, maken tog skålen med äpplen från arbetsbänken och skulle flytta den till lillebrors plats. Det var allt. Lillebror blev arg och smällde till en sak. Då fick vi nog av hans dåliga beteende och sa just det till honom också. Han svarade:
"Men jag betej mig i skolan. Det ä föj att...."
och sen hörde jag inte resten för att M sa något i mun på honom.
"Vänta lite nu. Alla får vara tysta. Lillebror har något viktigt att förklara", sa jag.
Alla tystnade och lillebror fortsatte:
"De ä föj att de bejättaj vad som ska hända."
Han hade inte fattat varför maken tog äpplena. Där kom det igen. Förberedelse. VARFÖR. Det är ju så centralt för lillebror. Han måste alltid veta varför och helst lite innan. Och det är ju faktiskt VI föräldrar som lärt pedagogerna just detta. Jag har t o m berömt dem just för att de varit så bra på det. Och så har vi inte fattat vikten av att förklara varför med även småsaker. Då är det tur att man kan få sån här återkoppling av sitt barn, så man får chansen att bättra sig.
Vår familj består av: Äldsta sonen "M" 15 år (född 2004) som har diagnoserna autism och ADHD, "lillebror" 12 år (född 2008) som har diagnosen autism med hyperaktivitet, "lillasyster" 11 år (född 2009) som är neurotypisk, sonen "plutten" 2,5 år (född januari 2018), maken som har en del drag av autism och ADHD samt jag som är mestadels neurotypisk. Jag brukar säga att killarna är aspergare, eftersom de är högfungerande dvs normalbegåvade.
Translate
fredag 5 december 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så precis exakt som dottern också! Och tänk vad bra Lillebror är på att förklara! :)
SvaraRadera