Lillebror och lillasyster bråkar. Jag ropar åt lillebror:
"Kom ihåg vår hemlis! Lillasyster är ......" (utelämnar sista ordet)
Lillebror lugnar sig och viskar: "liten" och flinar förnöjt.
Lillasyster: "Ja vill också höja hemlisen."
Jag: "Okejdå. Kom så ska jag berätta."
Så viskar jag i hennes öra:
"Min och lillebrors hemlis är: Lillasyster är en riktig prinsessa. Så vi får vara rädda om henne."
Så nickar hon instämmande och flinar förnöjt. Och båda barnen glömmer bort bråket.
Vår familj består av: Äldsta sonen "M" 15 år (född 2004) som har diagnoserna autism och ADHD, "lillebror" 12 år (född 2008) som har diagnosen autism med hyperaktivitet, "lillasyster" 11 år (född 2009) som är neurotypisk, sonen "plutten" 2,5 år (född januari 2018), maken som har en del drag av autism och ADHD samt jag som är mestadels neurotypisk. Jag brukar säga att killarna är aspergare, eftersom de är högfungerande dvs normalbegåvade.
Translate
måndag 3 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men åh.. <3
SvaraRadera