Det gick det upp ett ljus för mig idag. Jag har nämligen haft låten "Jag är en gummibjörn" på hjärnan hela dagen. Jätteirriterande! Ja, ni vet nog hur det känns att ha en låt på hjärnan. Jag tror att de flesta människor råkat ut för det någon gång.
M brukar ju säga att hans tankar fastnar med dubbelhäftande tejp. Är det så han känner dagarna i ända? Ja, det är det säkert! Jag berättade för M att jag haft låten på hjärnan hela dagen, så att jag numera förstår vad han menar. Jag sa att jag satt på radion för att försöka bli av med det. Jag sa att det värsta jag kan göra är att sjunga på dem - då fastnar den ännu mer.
Just då var han väldigt inne i sin egen värld, sprang runt och babblade om sina egna saker och lyssnade inte alls på J (=LSS-avlösaren som har honom här hemma några timmar i veckan) och knappt på mig. Jag sa att om han gjorde som jag gjorde med radion, dvs vara tyst och försökte lyssna på J istället så kanske de där tankarna försvann och han kunde höra ifall hon kom med något roligt förslag på vad de kunde göra istället. Jag sa att om han istället fortsatte babbla skulle tankarna bara fastna ännu mer. Han fick sig faktiskt en tankeställare, kom ur sin bubbla och lyssnade på J för en liten stund.
Vår familj består av: Äldsta sonen "M" 15 år (född 2004) som har diagnoserna autism och ADHD, "lillebror" 12 år (född 2008) som har diagnosen autism med hyperaktivitet, "lillasyster" 11 år (född 2009) som är neurotypisk, sonen "plutten" 2,5 år (född januari 2018), maken som har en del drag av autism och ADHD samt jag som är mestadels neurotypisk. Jag brukar säga att killarna är aspergare, eftersom de är högfungerande dvs normalbegåvade.
Translate
måndag 2 maj 2011
Att få saker på hjärnan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar