Sidor

måndag 10 juni 2013

Stängda kanaler i hjärnan?

Jag lyssnar just nu på denna föreläsning, när jag cyklar till jobbet:
http://urplay.se/Produkter/173882-UR-Samtiden-Varfor-lyssnar-inte-Kalle-Del-1-sa-fungerar-uppmarksamhet 

Jag vet inte om slutsatsen han kommer fram till är något jag kommer tro på. Gordon Neufeld är utvecklingspsykolog och menar att många barn får diagnos ADHD felaktigt eftersom de är omogna. Jag är lite skeptisk till detta, eftersom jag tänker att det snarare så att äldre barn med ADHD kan kompensera sina svårigheter bättre, och därmed inte upptäcks. Men jag tänker ändå ge föreläsningen en chans. Och jag om garanterat blogga mer om vad han säger, allt eftersom jag hinner lyssna.

Det som han nämner 35 minuter in i föreläsningen, är väldigt intressant: Att man har olika "kanaler" i uppmärksamheten och att hur många man använder varierar med hur trött man är. Det stämmer i alla fall på mig.

Han ger exempel från sig själv och föreläsningen. Och jag kan ge er exempel från mitt liv. Just nu så bloggar jag, så klart. Samtidigt så har jag ett öga på lillebror och lillasyster som hoppar och leker i studsmattan. Så de inte slår varandra eller går på utsidan av skyddsnätet. Jag fick precis säga till M att sluta skrapa ett rör i marken, eftersom det lät så hemskt. Och jag sitter samtidigt och tänker att jag bör lägga ner laptopen och gå och stänga av filmen som bara går i bakgrunden i köket som ingen tittar på. Dessutom så funderar jag på när maken kommer hem från vindsurfingen och om jag borde ringa eller SMS:a min svägerska för en kort fråga. Ganska många kanaler är öppna, alltså.

Sen ikväll, när barnen skrikit och tjatat på mig till och från under kvällen, och jag har behövt påminna dem om "tusen" olika saker, jag har lagat mat, tagit undan disken, plockat upp leksaker, hängt tvätt, nattat barnen, osv, så är jag betydligt tröttare och klarar inte att ha så här många kanaler öppna. Då har flera av dem blivit helt utmattade eller till och med stängda.

Jag har länge undrat varför jag inte orkar vissa saker. När barnen äntligen somnat, så har man ju världens chans att göra det man allra helst vill göra, t ex:

* Läsa i någon av alla de böcker som jag så gärna vill läsa. Som jag fullkomligt njuter av att få läsa.
* Läsa någon av alla de intressanta bloggar som jag vill läsa från början till slut, t ex Sabinas blogg.
* Städa. Vi har SÅÅÅ mycket att städa i vårt hus.
* Umgås med maken. Han är ofta mycket missnöjd med att jag inte vill träffa honom, utan bara hänger vid datorn. Jag brukar svara att jag vill, men inte orkar. Jag orkar inte höra på hans historier om specialintressen, eller hans onda bröstkorg osv. Eller ens se en komedi eller höra om tokigheter som barnen hittat på och/eller sagt under dagen.

Varför orkar jag inget av detta? Eller snarare varför kan jag inte koncentrera mig på något av detta? Varför känner jag det som att jag är "en grönsak" i huvudet när jag försöker? Varför klarar jag inte av att läsa en enda sida i någon bok, eller ett enda blogginlägg i någon annans blogg? Men kan sitta här och blogga själv i en timme, med ett eller flera inlägg som kräver lite eftertanke till och med? Jo, för att alla inkanaler är stängda eller nästan helt utmattade, och för att utkanalen fortfarande är öppen. Så måste det vara. Det låter logiskt. Någon som håller med och känner igen detta?

Vilken skön insikt, för nu tänker jag sluta klandra mig själv när olika kanaler blir utmattade. Det är helt okej att jag sitter och bloggar fastän jag har så mycket annat att göra. (Städa!) Dessutom så kopplas de andra kanalerna på igen, när hjärnan fått vila ett tag. Då kan jag helt plötsligt umgås med maken, städa lite eller läsa något som någon annan skrivit.

Man hör och läser ofta att vid sammanbrott (utbrott) är kommunikationen in till hjärnan avstängd. Det låter logiskt. Det borde vara lite likt det som det jag upplever när jag är trött - samma kanal/kanaler som är avstängda? Fast mycket intensivare på något sätt. För att sammanbrotten oftast även innefattar starka känslor och dålig impulskontroll.

12 kommentarer:

  1. Oj, så fint beskrivet! HÖG igenkänning! Låter fullständigt logiskt att när alla inkanaler är blockerade måste man få UT lite istället - och vad kan då vara bättre än att just "skriva av sig". Maken gillar inte heller att jag vissa kvällar hellre skriver än umgås... men om man behöver det, då får det bli så. Jag har inte hunnit höra på den där föreläsningen men ska prova den vid tillfälle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Det är ju det man behöver: Skriva av sig för att rensa skallen. Och när M pratat med en ofta non-stop: "Jag ska bara berätta en sak...." gånger 1000, när de andra två gallskrikit åt en, ja då är inputkanalen helt utmattad. Säkert förstår våra män, om vi kommer på ett sätt att förklara med exempel ur deras liv. ;)

      Radera
  2. Hej,
    Det låter väldigt logiskt, va skönt, nu kan man slippa ha dåligt samvete när man inte orkar utan tänka just så, att kanalerna är avstängda och att man förtjänar vilan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, precis Linda! Så tänker jag tänka i fortsättningen. Klart vi är värda vilan! ;)

      Radera
  3. Hej!

    Jag hittade din blogg för mer än två år sedan när vi först började tänka i banorna kring asperger-autism för vår lillkille. Nu har han nyss fyllt fem och idag fick han diagnosen högfungerande autism.

    Våra familjer har en hel del gemensamt (vi har en dotter i samma ålder som er 'lillasyster', både jag och min man har läst teknisk fysik, och jag gissar att vi bor i samma stad). Så det är lätt att känna igen sig när du beskriver er familj :-).

    Jag har aldrig kommenterat här förut, men nu vill jag passa på att berätta vilket fantastiskt stöd din blogg har varit under den här tiden för mig och därmed indirekt för min familj också. Jag oroar mig lätt för saker och bygger upp värsta-falls-scenarier. Det har varit befriande att läsa hur du hanterar dina killars svårigheter på ett öppet och konstruktivt sätt!

    Jag hade kunnat vara helt knäckt idag av diagnosen och allt den skulle kunna innebära, men inspirerad av dig lyckas jag se det hela försiktigt positivt istället. Kanske har din blogg förhindrat en sjukskrivning för depression?

    Tack för all inspiration, jag önskar er allt gott!
    kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack så jättemycket för återkopplingen! Din kommentar gjorde mig självklart jätteglad! :) :) Superbra om du och hela din familj mått bättre tack vare min egenreflektion här i bloggen. :)

      Jag kan inte låta bli att undra om jag vet vem du är. Jag läste Teknisk Fysik i Lund 1995-2001. Du får gärna skicka ett meddelande på min facebooksida (https://www.facebook.com/Aspergermamma) om du vill (så kan jag berätta vem jag är, om du inte redan vet det). Men bara om du vill. Jag förstår absolut om du vill vara anonym. Speciellt med tanke på alla känslor du haft och har.

      Bra med diagnos tror jag! Men det vet du att jag tycker, eftersom du läst här. Du kan ju se vad M sa själv ikväll om den saken. :) Det kommer bli lättare och bättre när ni får komma till HAB. Vem vet? Vi kanske ses där i framtiden?

      Kram och lycka till! Skriv gärna igen och berätta hur det går.

      Radera
    2. Roligt att du blev glad! Jo, det känns bra med diagnosen. Vi har ju haft ett par år att smälta de här tankarna och kan själva se svårigheterna. Vi ser också hur stor skillnad det gör med rätt bemötande både från oss och den underbara personalen på vår förskola. Det känns skönt att ha de här pusselbitarna på plats innan vår kille börjar skolan om ett år.

      Jag började läsa F lite senare än dig så jag tror inte jag vet vem du är.

      Jag fortsätter följa din blogg med spänning!

      Radera
    3. Ja, det är bra att ha tid på sig. Det underlättar verkligen, om man kan ta det steg för steg. Det var vi själva som upptäckte det, vilket var lättare. Inte dagispersonalen som behövde förklara, även att de också såg autismen.

      Så skönt att ni har bra personal. Be dem ha möte med skolpersonalen och "lämna över". Det gjorde vi, och det var kanonbra. Lillebror ska också börja skolan om ett år.

      Du är så välkommen och kommentera gärna igen, om du vill! Kram

      Radera
  4. Ja ja ja..! Han, den osociale av oss, slutar liksom inte att prata. Jag blir sittande och stirrar, undrar vad han pratar om. Output is highly needed, input funkar inte alls efter att ungarna har somnat. Trist men sant.. /UnikFamilj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, ja så är det. Den osociale (fast han är ganska social faktiskt), ser sin chans när jag är helt utmattad och tyst, och då babblar på.

      Det är nog så man ska kommunicera om det, så som du skriver. "Nu är det output-tid. Input-tid kommer kanske sedan, om jag får vila mig lite."

      Radera
    2. Min med.. :) Så länge han orkar så är han väldigt social, om än lite udda i det. Först när han blir trött blir skillnaden tydlig egentligen. /UnikFamilj

      Radera
  5. Jag håller med! Jag känner igen! :)

    SvaraRadera