tag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post1607827063473626689..comments2023-12-18T03:57:23.626+01:00Comments on Mina söner har Asperger och ADHD: Snart får han ytterligare en diagnos!Aspergermammahttp://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-309957000790505182011-06-19T23:11:33.327+02:002011-06-19T23:11:33.327+02:00Hej mamahealth!
Ja suck, så är det nog. BVC gör in...Hej mamahealth!<br />Ja suck, så är det nog. BVC gör inte så mycket, tyvärr. Det mesta är "normalt" och de tittar alldeles för mycket på viktkurvor. Lillasysters magproblem tog jag upp redan när hon var 4-5 månader, men fick ingen magröntgen förrän hon var 1,5 år. Då växte det bort. Ja, jag fattade att hon förmodligen skulle bajsa normalt till slut, men det var ju DÅ hon hade ont. Timingen är ju otroligt viktig. 1,5 månad är länge med foglossningar (har bara haft pyttelite själv, men de räcker för att jag ska inse att det är en enorm smärta) och ett hån om det blir precis innan förlossningen... Suck! <br /><br />Och vi är ju alla slitna! Det blir man med dessa barn! Hoppas att ni snart får rätt hjälp, även om det inte blir en diagnos! KramAspergermammahttps://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-88690087693645439862011-06-17T11:15:43.322+02:002011-06-17T11:15:43.322+02:00Tyvärr går vi nog alla igenom samma fas. Min son v...Tyvärr går vi nog alla igenom samma fas. Min son var som sagt "sen" med grovmotoriken och jag kände någonstans att det inte var helt ok. Men på BVC var det bara "allt är normalt, allt är normalt". Javisst kanske det är normalt MEN jag var orolig och jag ville få det "kollat". Men jag var trött, sliten och orkade inte gå emot dem. Vi fick inte heller någon hjälp med pojkens magproblem (som säkerligen ställde till det med motoriken) mer än "vanlig" medicin som _inte_ hjälpte trots vuxendoser. När han började på förskolan blev personalen uppmärksam och de tog initiativ till att specialpedagog skulle titta på honom. Hurra kände jag det är inte bara i mitt huvud. Det gav mig energi och ork att ta tag i det hela igen och gick till en annan läkare (inte till vår BVC eller vårdcentral) och han tog mig på allvar och nu är sonen under "utredning". Allt verkar ok så här långt MEN det är skönt att de inte bara släpper oss förän allt är undersökt. Men det gäller att stå på sig (man får inte vara trött/sliten) och gneta på tills man får det mamma-magen känner att man borde få. <br />Tyvärr hände samma sak när jag var gravid. Jag fick ringa och gråta till mig en tid hos kvinnoklinken för att få hjälp med foglossningen - DÅ kunde de finna plats för mig...innan jag grät och skrek fanns ingen tid förän om 1,5 månad - herregud det var ju då jag var gravid och det var ju då jag hade ont om 1,5 månad var graviditeten i stort sett över. Herregud säger jag bara! <br />Lång kommentar igen! :) Glad att det går åt "rätt" håll för er!Anonymousnoreply@blogger.com