tag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post6645545124877002191..comments2023-12-18T03:57:23.626+01:00Comments on Mina söner har Asperger och ADHD: Empati på lillebrors visAspergermammahttp://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-81977137658718467872014-09-28T16:17:50.196+02:002014-09-28T16:17:50.196+02:00Åh, finaste lillebror.
Jag vet att du inte trodd...Åh, finaste lillebror. <br /><br />Jag vet att du inte trodde det, att det var så att Autistiska... människor med Autism (gillar inte att säga Autistiska, jag är inte en diagnos. Ingen annan heller, men det är en vana) Skulle jag vara glad om jag ser andra människors lidande? Skulle jag vara ledsen över att min kompis är överlycklig över något som jag inte fick? Pyttsan! Inte en chans! Linnéa- med asperger och ADHDhttp://www.manola.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-68904921761687364222014-09-08T08:51:01.467+02:002014-09-08T08:51:01.467+02:00Hej och varmt välkommen till min blogg! :) Vad trå...Hej och varmt välkommen till min blogg! :) Vad tråkigt att höra att ni har det tufft. Vad bra att mina inlägg kan vara till lite nytta för dig. Tack för att du återkopplar det! Det gör mig jätteglad att få veta. Många gånger är jag trött när jag skriver och hinner egentligen inte, men det är bra nedvarvning för mig. Att bearbeta alltihopa. Och så hoppas jag ju kunna hjälpa någon som är i liknande situation. Ibland går det några dagar mellan inläggen och det är bara för att jag inte har så mycket att skriva. Det har helt enkelt blivit bättre och bättre här. Men så fort jag känner att jag har något att berätta så skriver jag ett inlägg. Kommentera gärna igen!Aspergermammahttps://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-26263888492349436532014-09-07T20:22:47.266+02:002014-09-07T20:22:47.266+02:00Åh, fin kille! Vill att du ska veta att jag kikar ...Åh, fin kille! Vill att du ska veta att jag kikar in här varje dag för att få nya tankar. Jag har en kille som fick sin diagnos för ett halvår sedan. Vissa dagar tycker jag och min man att vi börjar hitta sätt att inte bara överleva, utan t o m leva. Andra dagar rasar vi ner på botten och känner att vi fått för stor utmaning. Vi kommer inte klara det. Nu har vår kille börjat nollan, och jag fick massor av inspiration av ditt samtal med pedagogerna om hur din kille fungerar. Tog nästan copy paste på vissa delar :) Tack för att du delar med dig. Vi är många på andra sidan skärmen som får massor av styrka ab det! Tack!Anonymousnoreply@blogger.com