tag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post2512766235953804768..comments2023-12-18T03:57:23.626+01:00Comments on Mina söner har Asperger och ADHD: Tystnad - "Less is more"Aspergermammahttp://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-41082751623218742612013-02-07T07:51:35.159+01:002013-02-07T07:51:35.159+01:00Tack! :)
Jag har hört att det kan vara så - att d...Tack! :)<br /><br />Jag har hört att det kan vara så - att det varierar. Det låter som att din son gått in i väggen. Kan det vara så tror du?<br /><br />Jättetråkigt att du har det ansträngt. Jag har några tips om detta i två inlägg:<br /><br />http://aspergermamma.blogspot.se/2012/11/varfor-jag-inte-gatt-in-i-vaggen.html<br /><br />http://aspergermamma.blogspot.se/2012/12/var-familjs-spelplan.html<br /><br />Kram och välkommen hit! :)Aspergermammahttps://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-49367324262819754332013-02-07T04:50:18.242+01:002013-02-07T04:50:18.242+01:00Vilken intressant blogg du har!!! Är själv (förmod...Vilken intressant blogg du har!!! Är själv (förmodligen) en aspiemamma, min äldsta son ska utredas under våren. Jag är typ 1mm från väggen nu... Efter två år av förtvivlan, hopp, förtvivlan igen, tårar, skratt, ångest, osv. <br />Min son är 14 och började visa symtom lite som 2-3-åring, men sen funkade allt fint fram till han va snart 12. Då rasade allt på några veckor. Han slutade gå i skolan, träffa folk, gå ut osv. Nu har han enskild undervisning på skolan, funkar de dagar han mår bättre. <br />Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!!! Kommer definitivt läsa mer!!! Kram!<br />En annan mamma till fyra små troll Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-33797542373241063692012-08-16T08:09:13.292+02:002012-08-16T08:09:13.292+02:00Har också funderat över detta och kommit fram till...Har också funderat över detta och kommit fram till att jag mår mkt bättre i en lugnare miljö. Så fort jag bli stressad blir mina npf symptom mkt mkt starkare, ibland käns det som att de fördubblas. Jag får t.ex. ännu svårare att tolka människor i en stressad miljö. Annanoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-49699895550454845382012-08-15T20:50:22.946+02:002012-08-15T20:50:22.946+02:00Så tänker jag också! Ja, jag har också fått mycket...Så tänker jag också! Ja, jag har också fått mycket NPF-symptom när jag varit nära väggen. En riktig aha-upplevelse för mig. Och skrämmande. Det är nog tyvärr så som du skriver att de är konstant stressade. :( Jag hittar ingen bättre förklaring. Jag tycker även att killarnas symptom minskar i en lugnare miljö. Ja, i rätt miljö, behövs kanske ingen diagnos? <br /><br />Jag tror att det är några få saker som ger stressen. Det här med att de inte kan stänga av intryck, t ex fläktar som surrar. Och att de har svårare att plocka ut den röda tråden i saker och ting. Eller är det tvärt om, stressen som ger detta? Jag känner igen även det, från när jag var som tröttast....Aspergermammahttps://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-8039176398461844172012-08-15T18:59:54.470+02:002012-08-15T18:59:54.470+02:00Jag tycker att det är lite läskigt att jag får så ...Jag tycker att det är lite läskigt att jag får så nfp-lika symptom när jag är stressad (var/är också rätt nära den där väggen). Inte på grund av symptomen i sig men för att jag inte kan låta bli att tänka tanken att mitt barn också lever under svår och konstant stress och att han därför får just de symptomen. Och det är verkligen en skrämmande tanke att det kanske inte är något annat än extrem överkänslighet för den här världen. Om han inte vore konstant stressad skulle han inte ha någon diagnos?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-50474096109257219582012-08-15T16:00:51.055+02:002012-08-15T16:00:51.055+02:00Ja, det är förstås svårt det med, att hitta den dä...Ja, det är förstås svårt det med, att hitta den där pausen på en sekund, när man kan inflika med något. Det är definitivt en NPF grej. Det blir ju svårt, eftersom man måste gå på allt runt omkring: Gester, vad man precis pratat om, kroppsspråk, hur lång tystnaden är, när meningen tar slut. Osv.<br /><br />Ja, dåligt arbetsminne är absolut ett problemområde för NPF. Det är väldigt centralt för ADHD. Jag vet inte om det är så om man har ren AS. Vissa säger att de lyckats träna upp sitt arbetsminne med hjälp av arbetsminnesträning, men jag tror inte att det finns någon evidens för den metoden än. Men varför inte testa? Det lär ju inte skada en i alla fall.Aspergermammahttps://www.blogger.com/profile/14270090551731163061noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7579580748635063218.post-23661346993809096282012-08-15T15:01:43.709+02:002012-08-15T15:01:43.709+02:00Känner igen mig på några punkter; gillar inte att ...Känner igen mig på några punkter; gillar inte att man pratar med mig när jag lagar mat, när jag är nyvaken och när jag koncentrerar mig på något viktigt. Vill inte heller bli störd när jag räknar, typ hur många deciliter av något man ska ha eller liknande.<br /><br />Sen har jag ett omvänt problem, jag pratar ofta vid fel tillfälle. Vet inte om det kan vara någon npf-grej, men eftersom jag har svårt att läsa av folk så vet jag aldrig riktigt om det är rätt tillfälle att säga något.<br /><br />Har nog inte världens bästa arbetsminne heller då jag ofta glömmer bort vad det var jag skulle säga. Vet du om det har något med npf att göra förresten?annanoreply@blogger.com