Sensomotorik-åter-besök

Idag hade vi vår sensomotorik-tränare här på återbesök. Hon bor i Stockholm men kommer till oss en gång om året när hon är i krokarna. Det var första gången vi gick hos henne förra sommaren och då fick vi ett antal övningar till alla barnen som vi har jobbat med i olika grad under det gångna året. Lillasyster fick också övningar, för sensomotorik är bra för alla barn.

Övningarna är för att stärka deras motorik, koordination, kroppsuppfattning, balans, muskelstyrka osv. Om man tycker att det är viktig med evidens så får man kolla upp de olika skolorna som finns inom sensomotorik. Vissa har mer forskning bakom sig än andra. Jag har inte orkat djupdyka i detta, utan vi har bara testat och för oss har det gett resultat.

Vår tränare bekräftade det jag trott, att vi fått bort spädbarnsreflexen som låg kvar i fotsulan på M. Den som gjorde att han klampade väldigt när han sprang och hade allmänt dålig kontroll på fötterna. Den har jag lyckats massera bort m h a hennes instruktioner. Tänk, han lärde sig cykla rätt omgående efter att vi fått bort den. Så härligt för självförtroendet att kunna följa med klassen på cykelutflykt!

Det finns helt klart mer att jobba med, men det är så himla häftigt att det kan gå framåt med så enkla medel och totalt utan biverkningar. Jag är så himla glad. Nu ska vi köra de nya övningarna under året som kommer och se vad de kan ge. 

Jag fick filma allt, så nu kan jag titta och titta igen hur det var hon egentligen gjorde med barnen.  Perfekt!

Ni hittar henne här:

http://www.sensomotorik.net/

Det finns även andra man kan gå till runt om i landet.

Lukttrött

Lillebror har känsligt luktsinne. Vi kallar det för superlukt. Alltså en superkraft. Men det kan också vara ett hinder för oss, som t ex när vi ska åka bil. Lillebror säger att han tycker att vår bil stinker något förfärligt. Han vill bara åka max 7 minuter i taget och under tiden så måste han spotta i en spottkopp, för lukten sätter sig i saliven på honom. Det hade varit helt ok om alla resor var max 7 minuter, om han INTE hade skrikit i bilen under tiden och om den där spottkoppen bara fick vara spottkopp och inte flyttades runt i bilen för att reta syskonen med äcklig saliv.....

I höstas när vi åkte på dop så försökte lillebror rymma så fort vi stannade bilen. Han försökte springa iväg när vi stannade på mackar och andra rastställen, vilket förstås var helt livsfarligt. Vi var tvungna att köpa flera olika sorters Wunderbaum för att få in honom i bilen och komma vidare. Maken fick veva ner rutan på motorvägen för att själv orka köra, trots Wunderbaum-stanken..... Så vi har inte rest några längre sträckor sen dess. Men nu ville vi verkligen iväg på semester till släktens stuga.

Vi vet inte vad det är för lukt som han stör sig på, så det är lite svårt att åtgärda det. Bilen används som vindsurfingbuss av maken, så vi har trott att det varit gammalt sjögräs eller något annat som luktat "surfsunk". Men det kan lika gärna vara bensinlukten han stör sig på. Det som hände när vi var ute med båten indikerar det. I vilket fall har det inte hjälpt så mycket att lukta på något gott som t ex en muffins, pepparmintolja eller ens nymalet kaffe. Han klagar ändå. Det funkar lite grann att muta med någon torkad bananbit eller godisbit, så det fick vi göra för att komma iväg. Som ni kanske vet så är det sällan de här barnen får godis, men måste man så måste man....

Och för att in honom i bilen så fick vi ljuga för honom att resan var kortare än den var - vi sa 1 timme när den egentligen var 2,5 timme. Efteråt så tyckte han att det var värt det eftersom vi stannade några dagar.

Det som hände när vi var ute med den lilla motorförsedda ekan var att lillebror mitt på vattnet fick ett utbrott. Han sa att han var uttråkad plus att han var "lukttrött". Han ville kliva av båten mitt på vattnet, så vi fick ta in på en liten ö, så han fick gå i land en stund och röra på kroppen och vila från lukten. Vi testade sen att ro, men det tog ju så lååååång tiiiiid, så då fortsatte utbrottet. Och när maken satte igång motorn, så blev det värre. Som väl var hann vi i land innan det gick över styr. Även om vi hade flytvästar, så är det inte så kul att ramla i med tre barn som inte kan simma och med fiskekrokar i båten.....

Nästa gång vi skulle ut och fiska så stannade jag och lillebror i stugan.

Som jag skrivit tidigare så kommer jag skriva fler inlägg om vår semesterresa framöver.

M:s Packlista

Hemma, innan semestern, så bestämde sig M för att han själv skulle skriva sin packlista och packa därefter. Han gick in på sitt rum, satte sig och skrev packlistan med bara lite hjälp med vad som skulle stå på den. Ingen behövde be honom sudda och skriva om något som blev oläsligt. Linjer att skriva på behövdes inte heller och inte heller hjälp med stavningen (så när som på ett stavfel). Han bara skrev själv och titta så fint det blev! Tänk vad motivation kan göra.

Om någon undrar om de 2-5 katterna så är det gosedjurskatter han menar. Vi föräldrar hade sagt max 2 gosedjur med på resan per barn. M ville ha med 5 katter, men vi var inte så sugna på att ha med 5*3 gosedjur i bilen...... Men han fick så klart gärna skriva "2-5 katter" på packlistan. :)

Vi får hoppas han kommer vilja göra fler listor, för han behöver dem.

Äntligen kom vi iväg på semester!

Det var fem år sen sist vi åkte iväg på semester. Under de fyra senaste somrarna har vi "bara" gjort dagsutflykter, för vi har inte orkat något annat. Och vi har inte vågat med tanke på barnens behov. Ni som läst bloggen ett tag minns kanske hur vi haft det på våra dagsutflykter. Det har varit lite kämpigt minst sagt med barn som blir ledsna och hungriga och skriker av diverse anledningar. Mycket har förstås berott på att barnen varit små, att vi har tre barn tätt, men också mycket på grund av att två av dem har lite extra behov. Maten har varit väldigt central och vi har varit tvungna att ha med oss allt eftersom vi äter glutenfritt och mjölkfritt. Barnen har inte heller gillat att åka bil. Det är långa minuter när någon skriker bak i bilen.... Och inte så särskilt trafiksäkert.

Men i år har vi orkat vara iväg en hel vecka i makens släkts stuga. Det är en ombyggd lada vilket innebär att den är rätt stor och det var nog tur....

Vi hade med oss all mat och gjorde stopp på vägen. Tänk att vi klarade det! Jag är så glad att jag nästan spricker. Visst har det varit kämpigt och maken och jag har inte direkt fått vila ut om man säger så..... Men det har varit miljöombyte och barnen älskade det. De tyckte det var helt underbart att springa ut i trädgården och titta på hästar och får i grannens hage. Eller plocka (för dem) obegränsat med bär i både trädgård och skogen intill. Och bada. Vi stannade på vägen och badade i havet i stora vågor. Sånt som många barn varit med om men som våra fått vänta lite med.

Jag känner att jag har en del att säga efter vår resa, så jag har bestämt mig för att blogga lite nu igen. Jag har ju ändå semester ett tag till och hinner nog skriva lite. :) Som vanligt så bloggar jag bara när jag känner att jag har något att säga, för annars vill jag inte ta upp tiden för varken mig eller er. Läs gärna och kommentera gärna!

Gurkstavar eller gurkskivor, det är frågan....

Maken, lillebror och lillasyster var och badade i vår lilla pool. Jag lagade mat. M kom till mig och frågade vad han skulle göra.

"Du kan väl dela grönsakerna?" 

"Ja!" svarade han glatt och tog fram en lagom vass kniv.

"Gå och tvätta händerna, så kan du börja sen."

Han gick iväg och tvättade händerna och kom sen tillbaka. Han tvekade lite, så jag sa:

"Då får du bestämma om du ska göra gurkstavar eller gurkskivor."

Det skulle jag inte sagt. Han tvekade.

"Jag kan inte bestämma mig."

"Gör gurkskivor, för det var länge sen." sa jag och tänkte att de nog var lättast att dela.

Han tvekade fortfarande.

"Eller bara skär dem hur du vill." försökte jag.

"Jag kan inte bestämma mig, så jag slutar hjälpa till med grönsakerna" sa han och så gick han iväg.

Nästa gång ska jag bara be honom göra gurkskivor.